Vad betyder och hur uttalas sektväsen
Sektväsen uttalas sekt|väsen el. sekt|väsende.
Ordformer och varianter av sektväsen
Singular
- sektväsen
- obestämd grundform
- sektväsens
- obestämd genitiv
- sektväsendet
- bestämd grundform
- sektväsendets
- bestämd genitiv
Plural
- sektväsen
- obestämd grundform
- sektväsens
- obestämd genitiv
- sektväsendena
- bestämd grundform
- sektväsendenas
- bestämd genitiv
Variantstavning singular
- sektväsende
- obestämd grundform
- sektväsendes
- obestämd genitiv
- sektväsendet
- bestämd grundform
- sektväsendets
- bestämd genitiv
Variantstavning plural
- sektväsenden
- obestämd grundform
- sektväsendens
- obestämd genitiv
- sektväsendena
- bestämd grundform
- sektväsendenas
- bestämd genitiv
Sektväsen är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet sektväsen
Skiljelinjen infaller omkr. 70. Vid denna tidpunkt var i stort sett de ledande apostoliska personerna, vilka stått Jesus personligen nära, ävensom Paulus, döda, då började den andra generationens tid, apostlalärjungarnas tid. Denna tidpunkt sammanfaller dock med den, då genom Jerusalems förstöring och den judiska nationens upplösning den äldsta kristendomens yttre ställning väsentligen förändrades, i det att dess tyngdpunkt måste förläggas utom Palestinas område, varigenom den ock mer och mer ställdes under hellenistiskt kulturinflytande. Källorna för vår kunskap om urkristendomen är först och främst de nytestamentliga skrifterna, vilka i stort sett uppkommit under senare hälften av första århundradet. Från förra hälften av 100-talet har vi de så kallade apostoliska fädernas skrifter, främst Ignatius brev och Hermas "Herde". Viktiga är också De tolv apostlarnas lära, de äldsta apokryfiska evangelierna och apostlaakterna. Slutligen är att nämna de äldsta apologeternas skrifter samt en del på äldre källor vilande notiser hos Eusebius, i hans kyrkohistoria, och hos Epiphanius, Hippolytos och andra kyrkofäder, särskilt i fråga om urkristendomens sektväsen.
Till synoden hörde alla angelägenheter, som kunde angå den ortodoxa kyrkan, bl. a. trons beskyddande, åtgärder mot schismer och sektväsen, val av högre kyrkofunktionärer samt det kyrkliga undervisningsväsendet. I kyrkliga lagstiftningsfrågor hade synoden rådgivande stämma.