Senromantik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet senromantik

1. Claes Michael Waldenby, född 20 maj 1953 i Spånga, Stockholm, är en svensk kompositör, organist och författare. Waldenby publicerade år 2005 det facklitterära verket Människor, myter och musik – senromantikens inflytande på kyrkomusikens utveckling i Stockholm under 1900-talet. (källa)
2. Realismen som en litterär epok varade mellan 1830 till 1900, men genomsyrar även idag majoriteten av all litteratur som ges ut. Under epoken blir en strävan efter att skildra omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett mer eller mindre objektivt och vetenskapligt perspektiv, tongivande. Realismen som stilriktning är dock parallell med andra riktningar som senromantik, naturalism och symbolism - där naturalismen kan sägas vara en förlängning av och en yttersta konsekvens av realismen. En av de tidigaste förekomsterna av termen realism i den nutida betydelsen är i Mercure français du XIXe siècle in (1826) i vilken ordet används för att beskriva en doktrin som baseras på att man inte ska imitera tidigare konst utan i stället använda naturen och det samtida livet som förebild. Realistiska drag fanns redan tidigt i litteraturhistorien, men då i de "lägre" genrerna, vilket lett till att man inte sett till den när man periodindelat litteraturhistorien. Om man ser realism som ett sätt att skriva har realistisk litteratur skrivits oavbrutet fram till idag. Naturalismen är en radikalare form av realism som använde sig av manifest för hur litteratur skulle skrivas, medan realismen snarare är en litteraturvetenskaplig efterkonstruktion. (källa)
3. Sonat (av latinets sonare 'att klinga'), italienska sonata, betecknade från början helt enkelt ett instrumentalstycke till skillnad från en canzona, en sång. Sedan 1700-talet är det beteckningen för den västerländska konstmusikens viktigaste form för större instrumentalverk. Termen sonatform betecknar också formen hos den sats som brukar vara den centrala i ett sådant verk. Sonatformen, i båda bemärkelserna, blev den förhärskande formtypen för flersatsiga (cykliska) instrumentalverk under Mannheimskolan och wienklassicismen och förblev flitigt odlad framför allt under den tonala musikens epok, till och med senromantiken. (källa)
4. Karin Rehnqvists musikhistoriska betydelse består i att hon, utan att tekniskt eller konstnärligt göra avkall på den moderna konstmusiken, lyckats återställa och samtidigt radikalt förnya förbindelsen mellan den svenska konstmusiken och folkmusiken, en förbindelse som var mycket levande i den svenska senromantiken med namn som Hugo Alfvén och Kurt Atterberg, men som mellangenerationerna från 1940-talet och framåt medvetet helt hade brutit med. (källa)
5. I tidens anda skapade Cilea ledmotiv och temata som erinrade om tidigare händelser, mestadels lyckade, inställsamma melodier som han fogade samman i ett uppluckrat system. Varje huvudgestalt erhöll en karakteristisk musikalisk profil: greve Maurizio fick en ungdomlig, lidelsefull cantilena. Furstinnan ett kraftigt rytmiskt mörkt hatmotiv förenat med genomslagskraften i ett övervägande mörkt mezzosopranläge. Men han skänkte Adriana ett av sina mest ömsinta melodiska uppslag. Melodin presenteras redan i första aktens öppningsscen i ett slags entréaria och karakteriserar titelrollen genomgående ända fram till operans slut. Scribes original är ett pikant intrigstycke, som ger en träffande beskrivning av teatervärlden bakom kulisserna, en historierande framställning av barocken och med fina poänger, som ibland låter helheten nå komedins höjder. Med Massenet och Puccini som förebilder utnyttjade Cilea även komikens möjligheter, det vill säga senromantikens franska Opéra comique-stil. I gruppscenerna slår Cilea an en lätt och elegant, ofta humoristiskt färgad samtalston. Grundstämningen är emellertid allvarlig, rent av känslosam. (källa)
6. Liksom mycket annan musik av senromantikens tonsättare kräver Stravinskijs musik stora orkestrar, särskilt i de tidiga baletterna. Hans genombrott med Eldfågeln visade att han var Nikolaj Rimskij-Korsakovs jämlike. Hans orkesterbehandling utvecklade nya klanger i 1800-talets orkestersammansättning. I Eldfågeln tog han isär orkestern och analyserade den. Orkestersatsen i Våroffer, å sin sida, karaktäriserades av Aaron Copland som "den främsta orkesterbedriften under 1900-talet". (källa)