Sextioårsåldern Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sextioårsåldern

1. Van Veeteren är böckernas huvudperson och befinner sig i sextioårsåldern. I de fem första böckerna är han kommissarie, i de fem sista jobbar han på antikvariat, men är ofta behjälplig med utredningar. I ungdomen studerade han några år på Maardams universitet. Van Veeteren är butter och en smula cynisk. Uppskattar mörk öl och schackspel. Han har två barn, sonen Erich och dottern Jess. Han är frånskild, men träffar under seriens gång en ny kvinna, Ulrike Fremdli. Van Veeteren har mycket god personkännedom och lägger stor vikt vid psykologin bakom brotten. Han har bara ett enda olöst fall bakom sig, Fallet G. (källa)
2. Under den första halvan av sin karriär tog Gielgud inte filmen på allvar. Trots att han gjorde sin första film redan 1924 samt hade framgångar med The Good Companions (1933) och Julius Caesar (1953), inledde han inte i egentlig mening sin filmkarriär förrän i sextioårsåldern. Gielgud medverkade i mer än sextio filmer mellan Becket (1964), för vilken han fick sin första Oscarnominering för rollen som Ludvig VII av Frankrike och Elizabeth (1998). För rollen som Hobson, vasstungad betjänt i En brud för mycket (1981) vann han en Oscar för bästa manliga biroll. Hans har även erhållit en Golden Globe Award och två BAFTAs för sitt arbete vid filmen. (källa)
3. Essäisten Jarrod Hayes från Film Quarterly drog slutsatsen att konflikten mellan Alexander och Edvard är en "sammandrabbning mellan två titaner", då Edvard åkallar "kraften från en bild – Gud – medan Alexander besitter bildens kraft". Törnqvist observerade att Alexanders far Oscar bär vita kläder medan hans styvfar Edvard bär svarta kläder, vilket innebär att de representerar det goda och det onda. Krook observerade att Oscar förkroppsligar leken och lusten, medan Edvard förkroppsligar "det omutliga sanningskravet och övermakten som består i att kunna straffa", och att Bergman vid sextioårsåldern kunde se båda dessa sidor av sin far. Filmvetaren Amir Cohen-Shalev påpekade också kontrasterna mellan Oscar och Edvard: Oscar som "välmenande och kärleksfull, om än passiv", och Edvard som en mycket strängare kyrkans man, formad att efterlikna Erik Bergman. Cohen-Shalev argumenterade att Edvard döljer sina känslomässiga brister med sin borgerliga fasad och sin "lättvindiga och bejakande fromhet". Samtidigt som Edvard är oförmögen att utåt sett ge upp sin tro har han i sitt inre redan förlorat den. När han konfronteras med Alexander agerar han med inbördes oförenliga känslor: med "kärlek" menar han i verkligheten hat, med "välbefinnande" menar han förnedring. Efter Oscars död menar Cohen-Shalev att Emilie väljer att gifta sig med Edvard eftersom hon ärädd inför sin egen tomhet: "Du förstår ibland ... har jag undrat om det var något stort fel med mina känslor. Jag kunde inte förstå varför ingenting gjorde riktigt ont, varför jag aldrig kunde känna mig riktigt glad". Krook ansåg att Emilie hade levt ett liv i lögn och ville gifta sig med Edvard eftersom hon törstade efter sanningen: "Han sa att vi tillsammans med barnen skulle leva ett liv i Guds närhet − i sanningen. Det där med sanningen var nog det viktigaste.". (källa)
4. Tidiga symptom på sjukdomen varierar, men den börjar ofta med domningar i händer och fötter (polyneuropati) samt svår värk. Symptomen övergår successivt till förlamning. De första symptomen brukar visa sig i fyrtio- till sextioårsåldern. Alla som drabbas av FAP får störningar på mage och tarmar. Det finns en risk för patienter med FAP att drabbas av livshotande arytmier och en hypertrofi (förstoring/förtjockning) av hjärtmuskeln. Det är vanligt att patienterna har diarré, kräkningar och illamående. (källa)