Sjöförhör Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sjöförhör

1. En första åtgärd (kortast möjliga tid) efter en fartygsolycka är att hålla ett sjöförhör med överlevande inblandade personer och eventuella vittnen. Sjöförhör kan exempelvis äga rum på det svenska konsulatet i den utländska hamnstad dit de överlevande först anländer. Protokollet från sjöförhöret bifogas handlingarna vid den sjöförklaring som följer. I Sjöhistoriska museets samlingar finns protokollet från generalkonsul Stig Lagercrantz sjöförhör 1942 i Havanna efter M/S Blankaholms torpedering. (källa)
2. Det exakta förloppet blev aldrig säkerställt. Vid sjöförklaringen lämnade de båda kaptenerna olika versioner av händelseförloppet. Sjöförklaringen inleddes den 16 juni i King's Bench Courthouse i Québec under ledning av John Charles Bigham (senare Lord Mersey, samme person som bara två år tidigare hade lett sjöförhöret efter RMS Titanics förlisning). Efter 11 dagar och 61 vittnen avslutades utredningen. Den 11 juli förkunnades domen där Bigham fann besättningen på Storstad skyldig till olyckan (medan en norsk undersökning kom fram till motsatsen). Canadian Pacific Railway Ltd. stämde sedan Storstads ägare A. F. Klaveness som dömdes till skadestånd på två miljoner dollar i böter. (källa)
3. Bruce Ismay räddade sig ombord på den uppfällbara livbåt C när den höll på att firas ner i havet. Han fick senare ta emot svidande kritik för sitt agerande att han hade räddat sitt eget liv när nästan 1 500 människor hade omkommit. Till sitt försvar sade han då att han inte såg någon annan kvar ombord på den platsen han befann sig på, och att han hade hjälpt till så gott han kunde med att få i kvinnor och barn i livbåtarna. Det uppkom även misstankar om att Ismay under färden skulle ha uppmanat kapten Smith att öka farten i ett försök att sätta ett nytt rekord för atlantöverfart, vilket bland annat speglas i filmen Titanic från 1997. Ismay förnekade dock dessa anklagelser i samtliga sjöförhör som hölls efter katastrofen. (källa)
4. Han fick sedermera vittna om katastrofen i omfattande amerikanska och brittiska sjöförhör. Senator William Alden Smith ledde Fleets amerikanska förhör och där upprepade han flera gånger att bristen på kikare gjorde att de inte kunde se isberget tidigare. Hans brittiska förhör var mycket långt, detaljerat och repetitivt, och förhörsledarna fick till slut försäkra Fleet om att de inte på något sätt var ute efter honom personligen. (källa)