Sjukbädd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sjukbädd

1. Sockenbud betecknar besök av en präst i hemmet hos en sjuk eller döende församlingsmedlem. När en kristen människa är svårt sjuk eller döende kallar han eller hon (genom de anhöriga) till sig prästen för att i sjukdom eller i livets slutskede få del av kyrkans sakrament. I riten "de sjukas smörjelse" smörjs den sjuke först med olja på pannan, händerna och fötterna (under medeltiden vanligen ögon, näsborrar, läppar/mun, händer och fötter). Smörjelse är alltså kopplad till de mänskliga sinnena och kroppsdelarna och har syndaförlåtande innebörd. Smörjelse kan utföras också på en människa som är så sjuk, att han eller hon inte kan ta emot nattvarden eller gå till bikt. Bikten är också eljest kopplad till viaticum, firandet av nattvarden vid sjukbädden, vari kan också den sjukes familj delta. Prästens sjukbesök hos döende går i katolska kyrkan i allt väsentligt till på detta sätt. (källa)
2. På ett lysande sätt uppfyllde han förväntningarna med den historiska romanen Fru Marie Grubbe: Interieurer fra det syttende Aarhundrede (1876, på svenska 1877 och 1906), som med ett slag ställde Jacobsen i allra främsta ledet bland nordiska diktare. Det var en historisk roman av helt annan art än den föregående romantiska, som i Danmark ägt sin målsman i Ingemann och dennes efterföljare, det var en modernt psykologisk, i mycket naturalistisk skildring, byggd såväl på studier i arkiv och bibliotek som på själsundersökningar och på arkeologiska detaljforskningar, ofta utförda med nästintill naturvetenskaplig noggrannhet och sinne för enskildheter. Härmed sammanhängde den stundom långt gående utmålningen av sceneri, av hela den yttre omgivningen, levande och livlös natur, av tillbehör och smådrag. Ämnet - Marie Grubbes märkliga levnadsöde - erbjöd tillfällen till skildringar av starka motsatser, och boken lämnar en hel rad karakteristiker ur de olika samhällsklasserna på 1600-talet. Kompositionen är något lös, boken består av en rad skildringar ur huvudpersonens liv i olika situationer. Stilen är i hög grad egendomlig, utarbetad med stor konstnärlig omsorg, dessutom, där ämnet så kräver, med en viss ålderdomlig prägel över dialogen. Närmast grep sig Jacobsen an med ett redan tidigare planlagt modernt ämne, men tuberkulos, som framträtt redan 1873, tvingade honom att arbeta endast med långa mellanrum, den nya boken tillkom under ständiga mellanskov, då författaren tidtals var bunden vid sjukbädden eller måste resa på hälsofärder till södern. (källa)
3. Jon och Marit är nu återförenade och bosätter sig på en fäbodvall där de lever som närmast fredlösa under sommaren. Det går mot höst och Germund är nu ensam hemma på Germundsgården, djupt olycklig och deprimerad alltmedan ett ihållande regn får illustrera hans inre känslor. När vintern kommer tvingas Marit och Jon att återvända till bygden där de får bostad i Glabo-Kalles stuga. Elin som fått reda på var de finns kallar de två till sin sjukbädd. Hon vill att Marit skall ta över Olsgården men Marit vägrar. Hon säger att det är Jon som skall ta över gården och så sker också. (källa)
4. Dikten innehåller tre strofer med korta meningar, mellan tre och sju ord långa med sammanlagt 122 ord. Språket i dikten är väldigt vardagligt med enkla ord men samtidigt beskrivande med verb och adjektiv. Orden på den första raden och på den tredje rimmar samt den andra med den fjärde i ett fast mönster. Det är bara i den andra strofen det skiljer sig lite på grund av att den har en till versrad då det första ordet rimmar med tredje och femte raden. Några exempel på rim i texten: sakta-fakta, stund-blund, låga-fråga-våga och kropp-opp. Rimmen är uppbyggda väldigt naturligt så att dikten blir lätt att ta till sig. De flesta rimorden är korta med en eller några få stavelser. Rytmen i texten förändras under läsningens gång då första strofen har en mer vaggande rytm. Harriet Löwenhjelm skriver om att bli omfamnad på sin sjukbädd vilket rytmen förstärker. Stroferna har en fallande rytm då versraderna oftast börjar med en enda stavelse. Rytmen förstärks också av tretal som används i första raden "Tag mig. - Håll mig.- Smek mig sakta". Andra strofen har en annan betoning då diktens mening blir allvarligare. Anaforer används dessutom på ett regelbundet sätt och inleder varannan versrad i form av "Inatt skall jag dö". Diktens innehåll består av ett personligt diktjag som förmedlar en känsla av ångest, eftersom författarinnan kunde räkna ner timmarna till sin död. (källa)
5. Henschen blev student i Uppsala 1862, medicine kandidat 1873, medicine licentiat i Stockholm 1877 samt promoverades 1880 till medicine doktor i Uppsala, sedan han 1879 utgivit en experimentell avhandling Om indigosvafvelsyradt natrons avsöndring i njurarna, för vilken han erhöll Svenska Läkaresällskapets pris. Han utnämndes 1880 till laborator i experimentell patologi och patologisk anatomi i Uppsala, speciminerade 1881 för professuren i praktisk medicin där med en avhandling Studier öfver huvudets neuralgier och utnämndes till ifrågavarande professur 1882. Åren 1886–1900 var han intendent vid kurorten Sätra brunn. Under alla dessa år begärde han sommartid tjänstledigt från professuren och överläkartjänsten vid Akademiska sjukhuset. Åren 1900–12 var han professor i invärtes medicin vid Karolinska institutet i Stockholm. I mars 1923 kallades han att delta i konsultationer vid Lenins sjukbädd. (källa)