Sjukläger Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sjukläger

1. Hel var beläget i norr, dödens väderstreck, och vägen dit bär nedåt. Medeltida beskrivningar av dödsriket är färgade av kristna uppfattningar om dödsriket som en straffort. Här kallas bordet "Hunger", kniven "Svält", sängen "Sjukläger", sängöverkastet "Glänsande ofärd" och tröskeln "Fallande fördärv". Det finns också trälar som uppassare, men deras tjänstvillighet speglas i namnen "Gånglate" och "Gånglata". I kristna källor framställs Hel som svartblå och likblek. (källa)
2. Han hade ett ansträngt förhållande till sin far, då han tog moderns parti under faderns äktenskapsbrott och höll sig till henne och sina systrar, som stödde honom i hans kritik mot faderns mätresser, främst Madame de Pompadour. En brytning med fadern inträffade 1744. Kronprins Ludvig blev missnöjd över faderns vägran att låta honom delta i det österrikiska tronföljdskriget, och trotsade hans order genom att ändå besöka honom vid hans sjukläger vid fronten. (källa)
3. Rysslands och Tysklands nederlag i första världskriget öppnade dörren för Lettlands frihet. Självständigheten förändrade litteraturens och yttrandefrihetens villkor. Utländska impulser nådde lättare fram. Samtidigt började en urban lettisk kultur växa fram i Riga. Det i sig var den viktigaste förutsättningen för det modernas genombrott i den lettisk litteraturen. Samtidigt som städerna fylldes av nya invånare steg antalet läskunniga, utbildade och intellektuella. Den litterära marknaden växte. I Lettland var modernismen primärt ett Rigafenomen. Särskilt stark blev futurismen i den Vladimir Majakovskijinspirerade poeten Aleksandrs Čaks (1901-1950) tappning. Att använda ett ord som inspiration kan kanske ge Čaks ett intryck av bristande originalitet. Sanningen om Čaks diktning är motsatta – möjligen är Čaks poesi Lettlands mest särpräglade, individuella. Avgörande för benämningen är att Čaks själv har vittnat om den avgörande inverkan ett möte med Majakovskij för valet att rata en medicinsk karriär och istället anträda diktarbanan. Möjligen ägde aldrig mötet rum, men det visar om något hur Čaks uttryckligen ville placera sig i förhållande till den ryske futuristen. Aleksandrs Čaks diktade om myllret av folk och om stadens detaljer och har följdenligt kallats urbanist. Čaks studerade till läkare vid Moskvauniversitetet när ryska revolutionen utbröt och han tog då ställning för revolutionen och lät sig värvas till de lettiska rödgardisterna, en enhet som sorterade direkt under Lenin. I revolutionskriget som följde efter 1917 års händelser arbetade Čaks som fältskär varefter han återflyttade till Riga. Čaks produktion inleddes med samlingen Es un šis laiks (Jag och denna tid, 1928) varefter ytterligare fem utgivningar följde i rask takt. Čaks blev populär genom sina intensiva och lättillgängliga dikter med scener från en hektisk storstad. Čaks förblev i Lettland under andra världskriget, dock utan att verka som poet. Efter det tyska återtåget 1944 och den påföljande sovjetiska ockupationen lade den nya kommunistregimen hård press på Čaks att anpassa sig, men vid den tidpunkten höll hans penna knappt styrfart. Hälsan vacklade efter ett halvt liv på krogen. Fem år senare avled Čaks till följd av hjärtsjukdom. Det är knappast djärvt att föreslå ett litterärt släktskap mellan Čaks och samtida nordiska diktare, till exempel den unge Artur Lundkvist och finlandssvenske Elmer Diktonius. I ett större sammanhang är det lätt att föreställa sig modernismens frambrytning som en uppsprickande råk vilken löpte genom det sönderfallande ryska imperiets Östersjöprovinser, från Helsingfors, via Edith Södergrans sjukläger på Karelska näset, över Finska viken och fram till Aleksandrs Čaks cafébord i Riga. (källa)
4. Maritgen Jans fick genast ett eget rum. Hon var då den enda vita kvinnan i besittningen och betraktades som ett problem, och befälhavaren beslöt att hon måste bli gift så snabbt som möjligt för att ansvaret för henne skulle falla på någon annan. Män fick därför besöka henne på hennes sjukläger för att hon skulle kunna välja någon av dem, och när hon tillfrisknat gifte hon sig med ämbetshavaren Jacques le Fièvre. Hon blev dock änka efter bara några veckor, och skickades då omedelbart tillbaka till Nederländerna, där hon gifte sig med en sergeant. Jans följde 1631 med sin man på ett skepp till Brasilien, men drunknade när skeppet sjönk utanför Calais. (källa)