Sjukvårdsstyrelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sjukvårdsstyrelse

1. Efter att frågan om en annan organisation väckts och utretts flera gånger under decennierna beslöt riksdagen 1907 att inrätta en Sjukvårdsstyrelse inom försvaret, med överfältläkaren som chef. Från 1 januari 1915 ändrades benämningen på chefsbefattningen till generalfältläkare, medan överfältläkare blev beteckningen på den näst högsta befattningen. (källa)
2. Den främste aktören i sjukhusaffären var Leif Andersson (S), vice ordförande i sjukvårdsstyrelsen. Andersson hade sedan många år väl inarbetade kontakter med både Säkerhetspolisen och IB och på hösten 1974 uppsöktes han av Axel Eriksson vid Säkerhetspolisens sektion i Göteborg. Denne överlämnade en lista på 10–15 personer, som var aktiva inom KFML(r). Eriksson ville Anderssons hjälp med att ta fram personnummer, hemadresser och arbetsställe för personerna på listan. Andersson lyckades emellertid inte med detta. (källa)
3. Ericsson var forskningstipendiat vid US Public Health Service 1952, ledamot av WHO:s expertråd från 1956, ordförande i WHO:s fluorkommitté 1957, Svenska Tandläkaresällskapet 1961–1963, ledamot av Fédération Dentaire Internationales vetenskapliga råd 1958–1966, ledamot i Socialstyrelsens vetenskapliga råd från 1964, Försvarets sjukvårdsstyrelses vetenskapliga råd från 1960, Statens medicinska forskningsråd 1972–1974 och president i European Organization for Caries Research (ORCA) 1975–1977. (källa)
4. Gyllenswärd var regementsläkare och byråassistent vid Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 1930–1933, fosterbarnsinspektör i Stockholm 1928–1935, läkare på Sabbatsbergs asyler 1932–1938, på Allmänna barnbördshusets spädbarnsavdelning 1934–1939, ordförande i Sveriges läkarförbund 1940–1941, läkare hos Inskrivningsrådet 1942–1964 och överläkare hos Livförsäkringsbolaget Framtiden 1940–1964. Han författade skrifter i socialmedicin, fysiologi och pediatrik. (källa)
5. Eduard Bohm var son till repslagarmästaren Ludvig Bohm. Han avlade mogenhetsexamen i Lund 1878 och veterinärexamen 1881 och ägnade sig under flera år åt medicinska studier i kemi, patologisk anatomi, histologi, embryologi och bakteriologi vid Lunds universitet. Bohm blev 1882 skvadronhästläkare vid Kronprinsens husarregemente och samma år vid Skånska husarregementet, där han blev bataljonsveterinär 1888. 1903 blev han regementsveterinär vid Andra Göta artilleriregemente, fick 1907 transport till Kronprinsens husarregemente, erhöll majors tjänsteställning 1920 och avsked 1921. 1918 förordnade Bohm att inom Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse handlägga vissa ärenden rörande Fältveterinärkårens omorganisation. 1885-1903 var han stadsveterinär i Lund och 1895-1903 även lärare i veterinära ämnen vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut. Han förordnades 1911 till karantäns- och exportbesiktningsveterinär i Malmö, en befattning han innehade till 1928. Bohm studerade slakthus- och köttbesiktningsväsende i Tyskland, husdjursskötsel i Österrike och serumbehandling vid smittosamma djursjukdomar i Danmark, Tyskland och Ungern. Han utgav flera uppsatser och artiklar inom veterinärmedicinen, bland dessa märks särskilt kapitlet Husdjurens viktigaste sjukdomar i Lantbrukets bok (1902) och Veterinärväsendet vid franska expeditionskåren i Marocko 1907 och 1905 i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift, kapitlet Hästen i Svenska jordbrukets bok (1929) och Bidrag till kännedomen om hästens uppträdande under forntiden (1942). (källa)
6. Uno Hylin var son till grosshandlaren Albert Theodor Hylin. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1895 studerade han vid Karolinska Institutet och blev 1901 medicine kandidat och 1907 medicine licentiat där samt avlade tandläkarexamen 1909. 1902–1910 innehade han flera amanuens- och läkarförordnanden men övergick sedan till Tandläkarinstitutet, där han var lärare i kirurgi 1910–1911 samt 1911–1915 tillförordnad lärare och från 1915 till sin död ordinare lärare i tandkirurgi. Hylin var från 1907 bataljonsläkare i Fältläkarkårens reserv. Han bedrev specialstudier på kontinenten 1907 och 1908 samt studerade efter första världskriget käkskador i Tyskland, Polen och Frankrike. 1915 blev han vetenskapligt råd i Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Hylin blev uppskattad som skicklig käkkirurg och populär som föreläsare och klinisk demonstrator. Som chef för Tandläkarinstitutets tandkirurgiska avdelning införde han den moderna stomatologin i svensk tandläkarundervisning. Han publicerade flera arbeten, bland annat Munnen och tänderna samt deras sjukdomar (del 1 1930, del 2 1933). 1917–1918 var han ordförande i Nordiska odontologiska föreningen. (källa)
7. Schmidt avlade veterinärexamen i Stockholm 1886. Han blev bataljonsveterinär vid Skånska dragonregementet 1887, regementsveterinär vid Andra Göta artilleriregemente 1895 och vid Livregementets dragoner 1899. Schmidt blev fältveterinär och chef för fältveterinärbyrån i Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 1907 samt var överfältveterinär 1919–1921. Han var lärare vid Alnarp 1889–1895 och tillförordnad professor vid veterinärinstitutet 1896–1897. Schmidt skrev bland annat Handbok i hästkännedom för de beridna vapnens underofficersskolor (1897), Handbok för arméns hofslagare (1907), Handbok för arméns veterinärer (1911) och Handbok för veterinärtjänsten i fält (1920). (källa)
8. Till en början kom Försvarets sjukvårdsstyrelse, Värnpliktsverket, samt delar av Försvarets materielverk och Försvarets forskningsanstalt att flytta in i byggnaden 1976, följt 1978 av Försvarets civilförvaltning och Civilförsvarsstyrelsen. Vidare tillkom även Bergslagens militärområdesstab (Milo B) samt Försvarsområdesstaben vid Värmlands regemente (I 2/Fo 52). I samband med försvarsbeslutet 1982 påbörjades dock en större nedtrappning av den militära verksamheten i fastigheten, då 1500 arbetstillfällen försvann i samband med att ett antal förvaltningar avvecklades eller reducerades. Som en viss kompensation för bortfallet kom delar av Försvarets förvaltningsskola (FörvS), vilken senare bildade Försvarets förvaltningshögskola (FörvHS), omlokaliseras från Stockholm till Karlstad och Karolinen. (källa)
9. Stormby var kommunalråd för hälso- och sjukvårdsroteln i Malmö 1991–1993 och ordförande i sjukvårdsstyrelsen där 1992–1993. År 1992 blev han honorärkonsul i Malmö för kejsardömet Japan, och var från 1998 honorär generalkonsul. År 2007 utnämndes Stormby till KulturBornholms generalkonsul h.c. i Sverige. KulturBornholm nominerade 2009 honom som hederskonstnär i Østermarie på Bornholm. (källa)
10. Cars blev filosofie kandidat och politices magister vid Stockholms högskola 1959 och studerade därefter vid Columbia University 1961–62 samt i Genève och Paris 1963. Han var sekreterare i Svenska Unescorådet 1958–59 och tillförordnad generalsekreterare hösten 1962, extra universitetslektor i statskunskap vid Stockholms universitet 1964–67, biträdande generalsekreterare 1969–70 och generalsekreterare och direktör vid Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté 1971–78, samt sekreterare 1971–73 och vice VD på Stockholms handelskammare 1973–78. Cars var ordförande i Liberala studentförbundet 1960–61, vice ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund 1963–64, kommunfullmäktigeledamot 1966–76 och ordförande i folkpartiets internationella råd 1983–91. I Stockholm var han medlem av kommunstyrelsen 1966–76, ledamot av sjukvårdsstyrelsen 1967–69, av kulturnämnden 1969–70, av informations- och konsumentnämnden 1983–85, ledamot av regionplaneförbundet 1967–68, av Stor-Stockholms sjukvårdsberedning 1967–70 och av centrala företagsnämnden 1971. (källa)