Själsrörelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet själsrörelse

1. I sitt författarskap satte Bourget sig till mål att med grundlighetens allvar studera och skildra kulturmänniskan. Han likasom inympade på sig själv den unga generationens andliga sjukdomar, han ville bli sin samtids "själskirurg" och har alltmera framträtt som dess moralist. Det är ett dekadensskedes överförfinade, av njutningar livströtta och osunt reflexionslystna människor han behandlar. Bourgets till idealitet längtande konst gav en signal till reaktion mot naturalismen, men själv lånade han naturalismens metod. Även fysiologiska problem går han på livet lika djärvt som Zola, men Bourget var mer förbehållsam och koncentrerad i sin framställning, och hans stil har ett genomkultiverat, ofta lyriskt behag, som avspeglar hans natur. Han har särskilt vunnit anseende som skarp psykolog, vilken riktat uppmärksamheten på människokaraktärernas dolda rottrådar och han var mästare i att tyda invecklade själsrörelser. Sina ämnen tog han mest från den högre societeten under tredje republiken. Länge höll han sig gärna till finansfurstarnas värld, deras kvinnors förvillelser och intimaste känslor skildrade han med delikat pensel, och hans överseende, milt skeptiska sofistik gjorde hans böcker ofantligt omtyckta hos den förnäma kvinnovärlden i dåtidens Frankrike. I sitt moraliserande gav han väsentligen den förvända uppfostran skulden till ett förvekligat släktes brist på vilja, tro och sedlig motståndskraft. För egen del nådde han fram till en "omvändelse", så att han i L'étape försvarar katolicismen och de aristokratiska traditionerna som grundvalar för samhället. Bourget invaldes 1894 i franska akademien. Hans Œuvres complétes gavs ut 1899-1911. (källa)
2. Tennysons skaldelynne är lyrisk-episkt, i det kontemplativa och skildrande lyckas han bäst. I hans dikter framträder med styrka och renhet en varm sympati för människorna jämte förmågan att utspana deras ädlare impulser och syften. Segrande gudsförtröstan och profetisk förhoppning om, att en ädlare människotyp skall framgå ur kulturens strider, lyser fram ur hans tankelyrik. Tennyson har poetiskt belyst århundradets stora spörsmål och mänsklighetens intressen, gett uttryck åt kulturens ljusa och mörka sidor, folkets självkänsla gentemot bördens eller privilegiernas anspråk. Han är en representant för de optimistiska strävanden som i ord och handling framträdde under förra delen av drottning Viktorias regering. Till väsen och form är väl för övrigt hans poesi en fortblomstring av Georgsskedets stora lyrikers (William Wordsworth, lord Byron, Percy Bysshe Shelley, John Keats), kanske inte mer genialisk, men med stegring av färg- och klangrikedom och konstnärlig detaljutmejsling samt ett för honom egendomligt ljusdunkel, en ljuvlig skönhetsdager, som gjuter sig över hans brett böljande vers. Han hade ett utomordentligt sinne för finare skiftningar i såväl själsrörelser som den yttre naturens företeelser och återgav dem med rikt målande egenord. Så har han mer än kanske någon efter Shakespeare gjort engelska språket rikare. Flera av hans dikter andas också stark nationalstolthet. (källa)