Vad betyder och hur uttalas självhävdelse
Självhävdelse uttalas själv|hävd|else -n.
Ordformer och varianter av självhävdelse
Singular
- självhävdelse
- obestämd grundform
- självhävdelses
- obestämd genitiv
- självhävdelsen
- bestämd grundform
- självhävdelsens
- bestämd genitiv
Självhävdelse är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet självhävdelse
Högmod innebär en alltför stor självuppskattning och självhävdelse, motsatsen till ödmjukhet. Högmod betraktas i många kulturer som någonting klandervärt. I antikens Grekland straffade gudinnan Nemesis sådana självhävdande handlingar som gick över gränsen för det rätta måttet, det passande. Alla de stora abrahamitiska religionerna, det vill säga judendom, kristendom och islam, ser högmodet som ett moraliskt tillkortakommande, en synd mot gudomliga förväntningar på människan. Inom romersk-katolska kyrkan räknas högmod som en av de sju dödssynderna.
Kastrationsångest, som beror på skuldkänslor och rädsla för straff. Ångesten uppkommer vid prestationsinriktade situationer eller andra situationer av självhävdelse.
När utvecklingen i Sverige tog fart under 1800-talet lades folkdräkterna åt sidan till förmån för fabrikssydda kläder, även förbättrade kommunikationer skyndade på processen. En känsla av frigörelse och självhävdelse likaså, folkdräkten ansågs en symbol för det gamla bondeståndet. Vissa bygder behöll dock äldre klädesseder långt in på 1900-talet.
