Självpollinering Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet självpollinering

1. Märket och stiftet kan motverka tillväxten hos pollenkorn som uppfattas komma från den egna blomman ("själv-immunitet"). Detta förhindrar inte självpollinering (pollen har redan överförts) men fördröjer däremot självbefruktning. (källa)
2. Busken blir meterhög och 6 – 15 dm tvärs över. Vegetativ förökning kan ske med utlöpare så att stora buskage bildas. Även grenar som ligger mot mark kan slå rot. Arten vidmakthålls även genom frön från blommorna. Dessa brukar locka till sig stora mängder av honungsbin och andra insekter som sköter pollineringen. Eftersom mahonia är sambyggare med såväl pistiller och ståndare i samma blomma är självpollinering dessutom möjlig. (källa)
3. Pollen eller frömjöl är blomväxters och barrträds ena befruktningsorgan. För att pollinering ska kunna ske måste pollenkornen, som innehåller fröväxternas hanliga könsceller, ta sig från en växt till en annan, så kallad korspollinering. Alternativt kan pollinering också ske genom att pollen från samma växt befruktar sig själv, så kallad självpollinering. All sorts pollinering är beroende av att pollen skall nå märket. Detta kan ske med hjälp av insekter, genom att pollen sprids med vind, vatten eller vibrationer. När pollenkornen nått märket, växer pollenslangen ut och växer ner genom märket till äggen. Ett moget pollenkorn är den hanliga gametofyten och producerar gameter, alltså könsceller. (källa)
4. Pollinering (pollination) är ett system för sexuell befruktning som används av en majoritet av växtarterna som blommar och sätter frö, fanerogamer. Pollinering innebär överföringen av pollenkorn från ståndarna på en blomma till pistillens märke på en annan.Systemet är en sexuell fortplantning analogt med det hos djur. Det finns två huvudsakliga typer av pollinering, korspollinering och självpollinering. Pollineringen kan ske antingen abiotiskt eller biotiskt. Den abiotiska pollineringen sker med hjälp av icke levande vektorer som vind eller vatten. Den biotiska pollineringen sker med hjälp av organismer, så kallade pollinatörer, främst djur. Det finns olika djurgrupper som kan pollinera växter, de allra flesta är insekter men även fladdermöss, fåglar och ödlor. När en pollinatör söker föda på blommor (i form av pollen och/eller nektar) överför pollinatören ibland pollen från växtens hanorgan, ståndarna, till honorganen, pistillen (via en s.k. pollenslang). De små pollenkornen hos växterna motsvarar djurens sädesceller. (källa)
5. När pollenkornen fastnar på pistillens märke i samma blomma som de kom från kallas det självpollinering. Om befruktning sedan sker kallas det självbefruktning liksom det gör hos djur. Vid självbefruktning får avkomman anlag som är en omkombination av den enda förälderns anlag. Det genetiska variationen hos avkomman blir därför mindre än om den hade uppstått genom korspollinering. Risken för inavel ökar, och därför finns det hos många växter olika metoder för att förhindra självpollinering och underlätta korspollinering. Ungefär 20% av alla blomväxter är självbefruktare, och många av dem är så långt anpassade till den metoden att de har blommor som aldrig öppnar sig. Självbefruktande arter är ofta nyligen uppkomna ur korsbefruktande förfäder. Trots risken för inavel och bristande variation har självpollinering flera fördelar. Risken att inte bli pollinerad försvinner, och avkomman kommer att likna föräldern och därför trivas i samma miljö som föräldern just har trivts i. Några arter som ägnar sig åt ständig självpollinering och -befruktning är smålånke, knytling och grönknavel, och dessa behöver därför inte heller några skyltande blommor. Vissa arter ägnar sig åt självpollinering ifall korspollinering uteblir, som en reservmetod. (källa)