Sjö synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonym till sjö

• tjärn

Vad betyder och hur uttalas sjö

Sjö uttalas sjö -n [?ön´] -ar.

Sjö betyder till sjöss motsatt: till lands.

Ordformer och varianter av sjö

Sjö är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet sjö

Sektorsvis gick sällanköpsvaror bäst, med en uppgång på 3, 4 procent medan kraft sjönk 1, 5 procent.

I fem veckor går Expressens Torbjörn Nilsson tillbaka till klassiska valrörelser för att se vad dagens politiker har att lära av historien. I dag: Vad Jonas Sjöstedts vänsterparti kan lära av högerlegenden Gösta Bohman.

Stora honor kan uppnå en vikt på över 3 kg. Abborrar i mindre insjöar kan utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder om rovfiskar saknas. I vissa sjöar planteras bara abborre av en viss storlek ut. En annan onaturlig påverkan som leder till stora abborrar är varmvattenutsläpp till exempel från kärnkraftverk, där den ökade vattentemperaturen gör att fisken växer fortare.

Inom svenska flottan kallas stabsmedlemmar i sjögående staber för adjutanter.

Ordet psalmer (väckelsesång) kommer från grekiska språket och används om psalmerna i Psaltaren i Bibeln. Dessa sjöngs i synagogan och även i den tidiga kyrkan. Så småningom började man parafrasera psalmerna från psaltaren och i takt med att dessa blev friare och friare uppstod det vi idag kallar psalmer.

Fornhögtyska galdar eller galstar) kallades under fornnordisk tid en trollsång som bland annat hörde till sejden, som oftast sjöngs av kvinnor. Ordet är avlett från verbet gala, vilket antyder att galdern möjligen sjöngs med hög och gäll stämma. Galen (också en avledning från gala) kallades den som fått sinnet förvrängt av en galder.

Ursprungligen avsåg ordet en större galär, men sedan mitten av 1800-talet har man i Norden med galeas avsett den vanligaste typen av skutor, snedsegelriggad med två master, den förliga stormast och den akterliga mesanmast. Åländska galeaser har trots sitt namn lika lång eller något längre aktre mast, något som annars gäller skonerter. På bägge master brukar föras gaffelsegel, toppsegel och förr eventuellt ett par råsegel i toppen av stormasten, numera bara en salning. I fören har den för det mesta ett rätt långt bogspröt, där det är fästat ett eller två förstag, där man för klyvare. Innerst, från däck går ytterligare ett stag upp till salningen, där focken förs. I aktern finns vanligen en rätt rymlig kajuta, och på 1900-talet en styrhytt för rorsman vid ratten, och skepparens sjökort. Under de närmaste förra århundradena seglade hundratals, kanske tusentals, små fartyg av den typen runt Östersjön och Nordsjön kors och tvärs, och på de större insjöarna, med förnödenheter, den så kallade bondeseglationen. Ännu långt in på senare halvan av 1900-talet fraktade många familje- och partrederier sand, ved och grus från landsortshamnar till de större städerna med galeaser. Skepparna var för övrigt vanligtvis så erfarna att några sjökort egentligen sällan behövdes.

Galge (sjöfart) – en ställning bestående av två stöttor och ett tvärstycke.

En galär eller ett galärfartyg var en typ av fartyg som främst drevs med hjälp av åror. Den utvecklades av sjöfarande civilisationer kring Medelhavet och är först belagd runt 700-talet f.Kr. Galären var under en lång tid den vanligaste typen av krigsfartyg och användes i olika former ända in på början av 1800-talet i krig, handel och sjöröveri. Galären har funnits i en mängd olika former, men kännetecknas av ett långsmalt, grundgående skrov och lågt fribord. Så gott som alla typer av galärer hade även segel som kunde användas när vindriktningen var fördelaktig, men den var främst beroende av muskelkraft för att färdas. Tack vare sina åror kunde galärer färdas oberoende av vind och strömmar och var mycket manövrerbara.

Gast (sjöfart) – en besättningsman på en båt.

Sjö på Engelska

lake, sea

heavy sea, the lake is smooth as a millpond, in the open sea, lakes are becoming more and more acid