Sjöanemon synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas sjöanemon

Sjöanemon uttalas sjö|anem|on.

Ordformer och varianter av sjöanemon

Sjöanemon är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet sjöanemon

Hornhajen är en bottenlevande haj som vanligtvis uppehåller sig på kontinentalhyllan vid ett djup av 2 till 11 m, även om den kan gå ner så djupt som 150 m. Under vintern vandrar den ut till djupare vatten, vanligen under 30 m. Arten är tydligt uppdelad åldersmässigt med avseende på djup och habitat: Ungfiskarna, från 35 till 48 cm, lever i djupare vatten (40 till 150 m) än de vuxna fiskarna. De yngre fiskarna föredrar också släta sandbottnar, medan de vuxna fiskarna främst bebor områden med sjögräsbäddar eller klippiga rev med grottor och klippskrevor. Arten är nattaktiv, och vilar under dagen, vanligtvis på samma plats som tidigare. Den simmar dåligt, och kryper ofta fram över bottnen på sina bröst- och bukfenor. Födan består av olika, ryggradslösa djur som snäckor, kräftdjur som krabbor och äkta räkor, bläckfiskar, tagghudingar som sjögurkor och sjöstjärnor samt små benfiskar. Ungfiskarna tar havsborstmaskar, småmusslor och sjöanemoner samt till en mindre del småfisk och bläckfisk. Hornhajen har blivit 12 år gammal i fångenskap, uppgifterna om maximal ålder är osäkra, men man tror att den som mest kan bli 25 år gammal.

Jakob Johan Adolf Appellöf, född 2 november 1857 i Garde socken, Gotland, död 5 januari 1921 i Uppsala, var en svensk marinzoolog, som bidrog avsevärt till den embryologiska forskningen om bläckfiskar och sjöanemoner.

Den här sjöanemonen återfinns i slamfyllda situationer på djup någonstans mellan 1000 meter och 4000 meter i Mexikanska golfen. Den har också siktats på flera platser med markanta uppåtströmmar från djupen utanför Västafrika. I resten av haven är den ovanlig.

Han ägnade sig särskilt åt forskningar över koralldjuren, främst aktinierna el. sjöanemonerna, av vilka han var sin samtids främste kännare. Bland hans många skrifter om dessa utöver gradualavhandlingen kan nämnas Beobachtungen über die Mesenterienstellung der Zoantharien und bilaterale Symmetrie der Anthozoen (i "Festschrift für Lilljeborg", 1896), Zoantharien (i "Ergebnisse der Hamburg-magelhaenischen Sammelreise", 1898), Ostafrikanische Actinien (i "Mitteilungen aus dem naturhistorischen Museum zu Hamburg", 1900) och Die Brutpflege der Actiniarien (i "Biologische Centralblatt", 1901).