Sjövägsregel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sjövägsregel

1. Sjörätt är ett samlingsnamn på de rättsregler som reglerar sjöfarten. Rättsområdet är till stor del grundat på internationella konventioner, eftersom sjötransport till sin natur är en gränsöverskridande verksamhet. Inom sjörätten finns regler som fördelar ansvaret mellan de olika aktörerna vid sjötransport såsom fartygsägare, redare, befraktare och lastägare. Till sjörätten räknas också de trafikregler som gäller på sjön, däribland de Internationella sjövägsreglerna och olika länders nationella bestämmelser. Rättsområdet är en del av transporträtten och anknyter inte sällan till bland annat miljörättens område. (källa)
2. Alltså är både skepp och båtar juridiskt sett fartyg men trots detta används orden skepp och fartyg synonymt i normalt språkbruk. Juridiskt sett är dock definitionen på fartyg följande, "allt som framförs på vatten och är utrustat med eget framdrivingssystem samt möjlighet att påverka sin kurs". Således klassas även sjöflygplan som fartyg så snart det landat på vatten och är därmed skyldigt att följa sjövägsreglerna. (källa)
3. Moderna handelsfartyg för sällan segel, men har alltid åtminstone en, ibland två låga master, förmasten och aktermasten. Dessa finns för att fungera som installationsfundament för radar- och övriga antenner och navigationsljus, för att dels lyfta antennerna ovanom överbyggnaden så de inte störs av den, och dels se till att lanternorna sitter på sina i sjövägsreglerna ganska strikt definierade positioner. (källa)
4. Fartyg skall enligt i Sjövägsreglerna noga fastställda normer vara försedda med anordning att avge ljudsignaler, allt från fritidsbåtars signalhorn, till tryckluftdrivna fartygsvisslor (kallas ofta "tyfon", fast det är ett varumärke) som för fartyg över 200 m längd måste avge en signal på 130 dB. Vid sidan av mistluren används också skeppsklockan för vissa signaler. (källa)
5. Sjövägsreglerna definierar följande signaler som nödsignaler (regel 37 och bilaga 4, 2 §, kommentarerna inom hakparentes är enligt svenska Sjötrafikföreskrifter m.m.). Signalerna kan användas tillsammans eller var för sig. (källa)
6. För att föra befäl på ett svenskt fritidsfartyg med en längd över 12 m och med en bredd över 4 m krävs att skepparen har minst kustskepparintyg. Även skeppare för mindre segel- liksom motorbåtar bör känna till sjövägsreglerna. För att föra befäl på fartyg i yrkestrafik krävs någon av fartygsbefälsbehörigheterna, beroende på fartygets bruttodräktighet och de områden som trafikeras (inre fart, närsjöfart, fjärrfart, och oceanfart). (källa)
7. I sjövägsreglerna är segelfartyg farkoster under segel som inte (för tillfället) använder motor för framdrivning. (källa)
8. Vid bedrivande av bottenfiske från båt eller fartyg med nät, sätts näten ut för att sjunka ned till botten med hjälp av sänken längs nätets (underteln) samt hålls rättuppstående av flöten i övre delen, nätets överteln. Sjövägsreglerna reglerar hur näten skall märkas, med bojar, vålen, flaggor och ljus. I skyddade vatten används ofta enklare märken, så som plastflaskor eller styroxbitar, som dock är svåra att upptäcka från båtar och fartyg, i synnerhet om natten. (källa)
9. På örlogsfartyg används befälsljus för att ange tjänsteställning på chef ombord. Dessa ljus regleras inte i Sjövägsreglerna, annat än att de inte får vara sådana att de kan förväxlas med där föreskrivna ljus. (källa)
10. I sjövägsreglerna avses med fartyg "varje farkost, inklusive ej deplacerande farkost, WIG-farkost och sjöflygplan, som används eller kan användas till transport på vattnet.". (källa)