Skådespel Synonymer Betyder Uttal

• föreställning
• pjäs
• show
• teater

Hur används ordet skådespel

1. Som växterna spira med ett eller flera hjärtblad, så också poeterna. Diktkonstens sanna monokotyledoner äro de outtröttliga skaparne, för vilka poesiens eget intresse är allt, för vilka alla livets erfarenheter och problem ständigt omforma sig till dikt med konstnärlig gestaltning, och som oavlåtligt fortsätta naturens alstringsverk, blott med högre, mer medveten vilja. Shakespere är här exemplenas exempel. Intet vore mer stridande mot hans typ, än om han i stället för att av Hamlet och Othello göra skådespel, satt sig ned att teoretisera om viljans sjukdomar eller passionernas väsen. (källa)
2. I Sverige förekom förr en jultradition där ungdomar gick runt bland gårdarna och framförde enklare skådespel eller sjöng julbocksvisor. En i sällskapet var, under inflytande av de tyska sedvanorna kring decembergestalten Krampus, alltid utklädd till bock, ibland med en mask gjord av halm, och som tack för uppträdandet fick de mat och dryck till ett gille som hölls i mellandagarna. I delar av Sverige fortlevde denna tradition fortfarande kring mitten av 1900-talet. Under 1800-talet förändrades traditionen gradvis till att personen utklädd till bock delade ut julklappar på ett sätt som föregick dagens jultomte. (källa)
3. Kyrkospel är den samlande benämningen på ett slags till sin gestaltning stramt skådespel med bibliskt innehåll, avsett att framföras i en kyrka. Kyrkospelet kan ofta ha närmast liturgisk karaktär och det framförs ofta av de agerande klädda i fotsida vita dräkter, det har spartansk dekor eller ingen sådan alls. Replikerna är inte sällan bibelcitat eller bibelallusioner. Den moderna kyrkospelen knyter an till en äldre tradition i de medeltida mysteriespelen, som framfördes på liknande sätt. (källa)
4. B-kändis är ett pejorativt uttryck som används för att beskriva kändisar som gör allt för att hålla sig kvar i rampljuset. Några exempel på detta är dokusåpadeltagare, som Linda Thelenius, Jan O. Jansson, Meral Tasbas eller Robinson-Robban. Det finns dock vissa som vill placera dessa som c-kändisar, och ser ofta b-kändisar som någon som faktiskt blivit känd genom en prestation som skådespel, musik eller liknande, men helt enkelt inte rör sig i de stora kretsarna eller når de riktiga höjderna, dessa är ofta TV-filmskådespelare, b-actionstjärnor, porrskådisar och lokalkändisar. (källa)
5. Lustspel kallas ett skådespel av humoristisk eller komisk karaktär. Vardagslivet skildras ofta och munterhet är ett grunddrag i dessa stycken. (källa)
6. Melodram (från franskans mélodrame, av grekiskans melos, sång och drama, skådespel) avser i första hand en folklig talteatergenre som uppstod i Frankrike på 1790-talet och som kännetecknas av dramatiskt utspel med överdrivna gester och mimik, samt ett mycket dramatiskt slut. Medan ordet "melodram" ofta används föraktfullt för att beskriva dramatik med bristfällig handling och överdrivet spel, har de ursprungliga melodramernas dramatiska konstruktion stått modell för hur mycket av dagens musikaler, spelfilmer och tv-serier är konstruerade. (källa)
7. Mirakelspel, liksom mysteriespel, härstammar från det liturgiska dramat, som innebar att mässans munkar gick från att skifta mellan sång och dialog till att gestalta mässorna med skådespel. Mirakelspelen spreds i Europa efter att Kristi lekamen godkänts på 1300-talet. Handlingen hämtades inte ur bibeln, utan mirakelspelen kretsade kring helgons liv, och hur de utförde underverk, eller om goda människor som straffades för sin tro. Budskapet i de religiösa spelen var "Håll fast vid din tro vad som än händer. Du får din belöning efter döden.". (källa)
8. Under 1600-talets slut utvecklades en typ av orkestersvit med scenisk anknytning, som förutom danser också innehöll preludium och melodier från operans och balettens värld. Under 1700-talet skapades många rena orkestersviter utan anknytning till scenkonst. Hit hör Händels Water Music från 1717 och Johan Helmich Romans Drottningholmsmusik från 1744. Under 1800-talet uppkom sviter som var sammanställda av musik från baletter, operor eller skådespel, som användes för att popularisera scenverket. Denna form av svit har varit vanliga även under 1900-talet. Georges Bizets L'Arlésienne-svit från 1872, Tjajkovskijs Nötknäpparsvit från 1892 och Edvard Griegs Peer Gynt-sviter tillhör denna typ av svit. (källa)