Skaldekonst Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skaldekonst

1. Poesi är ett samlingsnamn för litterära texter som en kännetecknas av estetiska uttrycksmedel såsom rytm, eufoni och språklig förtätning, vilket resulterar i en särpräglad grammatik, prosodi och typografi. Poesi är avsedd att läsas tyst eller reciteras. Ursprungligen syftade ordet poesi på all fiktionslitteratur, inklusive berättande texter, men redan tidigt skedde en uppdelning i poesi och prosa. Andra motsvarande termer är skaldekonst, lyrik, dikt och vers.
2. Skaldekonst är den konst, som har till ändamål, att med språket som medel skapa verk av estetiskt syfte och värde (vitterhet, skönlitteratur). Vanligen inskränker man skaldekonstens omfattning till att gälla endast vitterhetens centrala del, poesin, och dithörande verk. Skaldekonsten är ordets konst liksom retoriken eller talarkonsten, med vilken den har en mängd uttrycksformer gemensam. Retoriken skiljer sig emellertid från skaldekonsten redan därigenom, att den i regel eftersträvar praktiska resultat, särskilt söker den ofta påverka åhörarens vilja, och genomgående brukar den estetiska medel utan rent estetiskt syfte.
3. Det allmänna språkbruket är emellertid så till vida otillfredsställande och onöjaktigt, som det inte hänför till skaldekonsten ett högtidstal utan tendens, medan däremot en roman eller ett drama med skarpt utpräglad tendens räknas dit. På gränsen ligger givetvis många litterära alster: Det konstnärligt formade brevet, den i bunden form givna framställningen av reflexions- och uppbyggelsemässig karaktär med mera, även om flertalet dylika litterära arter aldrig, strängt taget, kan sägas ha fantasin till rot.
4. Med musiken eller tonkonsten har skaldekonsten gemensamt, att de båda väcker till liv stämningar och att de vänder sig till samma uppfattande sinne, hörseln, på vilken de verkar genom skön klang och rytm, till båda hör sången, i den mån den är tal (jfr Sång).
5. Livligt omstridd är frågan om gränserna för skaldekonstens uttrycksförmåga i jämförelse med övriga konsters eller, med andra ord, om den språkliga stilens räckvidd. Varje konst kan sägas ha till uppgift att åskådligt framställa estetiska värden, det vill säga hos konstuppfattaren framkalla bilder och stämningar. Språkets konst kan endast indirekt uppfylla kravet på åskådlighet i bilder, medan däremot målarkonsten med flera kan ge direkta sådana. Det är endast medelbart, genom de associationer med minnesbilder och andra föreställningar, som orden kan åstadkomma plastiska, skulpturala eller måleriska fantasiskapelser hos läsare och åhörare av dikter. På samma indirekta sätt framkallar de språkliga uttrycksmedlen andra slag av sinnesintryck.
6. Skaldekonsten står vidare högst bland konsterna, då det gäller att framställa viljans och det intellektuella livets områden. Slutligen har skaldekonsten genom språkets egenskaper den i ingen annan konst givna möjligheten att samtidigt bringa till uttryck det inre livets och den yttre verklighetens mångfaldiga företeelser. Det är framför allt de olika apperceptionsformerna, som härvid kommer till bruk. (källa)