Skarpsill Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skarpsill

1. Fiskarna lever i stim och kan bli upp till 130 centimeter långa och väga upp till 32 kg om de får leva riktigt länge (uppåt trettio år). En vanligare storlek är ett till tre kilogram, men större vid Lofoten. Gråsejen äter fiskyngel, sill, skarpsill och kräftdjur. Leken sker i januari till maj. (källa)
2. Havssulan födosöker genom att störtdyka ner i havet i hög fart efter att ha lokaliserat bytet med synen. De äter mestadels småfisk som samlas i stim nära ytan, särskilt sill, makrill, skarpsill och tobis. Trots att havssulan är en stark och skicklig flygare är den synnerligen klumpig när den lyfter och landar. (källa)
3. För Sverige är fisket en viktig näring. Vi har långa fiskrika kuststräckor vid Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Varje år fångas fisk och skaldjur, som till exempel skarpsill, sill, torsk, makrill och räkor, för en miljard kronor. 75% av all fångst är foderfisk (industrifisk), främst bestående av arter som sill/strömming, skarpsill och tobis. Foderfisk mals och torkas till fiskmjöl som sedan blir föda till fisk vid fiskodlingar eller kan ingå i foder till höns eller svin. (källa)
4. Lyrtorsken lever vid svenska och norska västkusten, i Nordsjön med undantag för Tyska bukten, kring Brittiska öarna och Iberiska halvön samt längs Marocko och Algeriets norra kustband. Dess föda består av havsräkor, tobis, sill och skarpsill. (källa)
5. Sardin (Sardina pilchardus), även kallad europeisk sardin, är en fiskart som tillhör familjen sillfiskar, och som lever i saltvatten. Den är den enda arten i sitt släkte, Sardina, men det finns några andra närbesläktade fiskarter som också fångas och säljs under namnet "sardin" eller "sardiner", såsom Sardinops sagax. Tidigare förbjöd Europeiska unionen användandet av namnet "sardin" för andra arter, men denna bestämmelse har hävts varför även skarpsill numera åter saluförs som sardiner. (källa)
6. Det, enligt många svenska kokböcker, "klassiska wienergarnityret" bestående av kapris rullad i en sardellfilé eller ansjovis (skarpsill) är inte brukligt i Österrike. Däremot förekom det schnitzel med kapris och ansjovis i Wien kring år 1915. (källa)
7. Merparten av alla sillgrisslor som häckar i Östersjön övervintrar i de allra sydligaste delarna av Östersjön som exempelvis Gdansk-bukten. Hanen och ungarna simmar hela vägen till dessa vinterkvarter medan honorna flyger dit senare. Sillgrisslans populationsstorlek i Östersjön är beroende av storleken på skarpsillsbeståndet, deras huvudföda i området. När det finns mycket skarpsill finns det många häckande sillgrisslor i Östersjön och vice versa. (källa)
8. Metoden att salta in sina livsmedel är en urgammal metod att konservera. Den var också livsnödvändig för att spara livsmedel över en längre period. Fisk lämpar sig mycket väl för insaltning. I fiskesamhällena längs med bohuskusten var det vanligast att salta in sill, skarpsill, makrill och långa. När tillgången på sill var stor var detta en av möjligheterna att skapa en inkomstbringande handelsvara. Andra tillgängliga metoder vid sillperioder var trankokning, djurfoder och guanoframställning. Det gällde då att bereda stora kvantiteter sill på kort tid. (källa)
9. Skarpsill, vassbuk, brisling, Sprattus (Linné, 1758), är en art av benfisk i familjen sillfiskar (Clupeidae). Utbredningsområdet är östra Atlanten, från Lofoten till norra Afrika, och Östersjön upp till Bottenhavet. Den går även in i Medelhavet. Skarpsillen liknar sillen men är som fullvuxen mindre än denna. Ryggfenan börjar bakom eller i linje med bukfenornas fäste (hos sillen framför). Skarpsillen blir cirka 16 centimeter lång, ibland längre, och är en silverglänsande stimfisk. Skarpkantade fjäll längs buken bildar en vasst sågtandad "köl", vilket kom att ge fisken det före år 1690 använda namnet hwassbuk. Namnet skarpsill är historiskt känt sedan 1762. Lokala namn har på Gotland varit sprut, samt plugg för ung skarpsill i Bohuslän. (källa)