Skattebörda Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skattebörda

1. Fysiokraterna var förespråkare för kapitalistiskt storjordbruk av den engelska typen. Deras idé var att lägga en större skattebörda på adelns och kyrkans skattefria jord i stället för på böndernas som beskattades hårdare. (källa)
2. Skatteincidens – en analys om vilken grupp som i slutändan bär skattebördan för en viss skatt. (källa)
3. "Antisocialt beteende" är en anglicism i svenska. Ordet "antisocial" hade ursprungligen betydelserna "samhällsskadlig" och "osocial". Socialt välfungerande personers och företags handlingar, och politiska beslut, kunde betecknas som "antisociala" om de ansågs ha dåliga följder för samhället. En liberal politiker kunde 1920 säga att "centern kräver att de rika skola bära skattebördan i förhållande till deras förmåga och vill för övrigt ej tillåta att äganderätten skall utövas i antisocial anda". "Antisocial" förknippades i dåvarande språkbruk oftast inte med personlighetsstörning och utanförskap. I Svenska Akademiens ordlista (2015 års upplaga) och Svensk ordbok (2009) anges fortfarande "asocial" som det svenska ordet för att bryta mot eller avvika från samhällets normer. Det under 1900‑talet mindre vanliga ordet "antisocial" finns ännu ej medtaget i 2015 och 2009 års upplagor. (källa)
4. I nordstaterna kunde förlusten av människor gottgöras genom de hundratusentals invandrare som man årligen tog emot från Europa, och trots den tunga skattebördan avbröts nordstaternas ekonomiska utveckling endast för en kort tid. Till och med mitt under kriget hade nya järnvägar fullbordats och genom homesteadlagarna fortskred i rask takt Västerns kolonisation, rika skördar och stigande veteexport gav bönderna inkomster. De stora beställningarna för härens beklädnad och beväpning gav industrin rik sysselsättning, och på så sätt tilltog trots kriget det materiella välståndet. Helt annorlunda var situationen i sydstaterna. Här hade man förbrukat nästan allt, intill sista man och sista öret. Kriget hade nästan uteslutande förts inom konfederationens gränser. Stora sträckor hade systematiskt ödelagts av de fientliga soldaterna, husen var nedbrända, plantage, järn- och landsvägar förstörda, och det fanns varken kapital eller arbetskraft till att återställa det förlorade. Efter konfederationens sammanstörtande förlorade dess skuldförskrivningar och pappersmynt sitt värde och slavförrådet, som utgjort den värdefullaste beståndsdelen av dess förmögenhet, gick nu förlorat, definitivt och utan någon ersättning. (källa)
5. Rosenblad blev student i Lund, bevistade som fänrik vid Livgrenadjärregementet 1814 års fälttåg i Norge, avlade 1819 kansliexamen i Uppsala och utnämndes 1823 till kammarherre. Åren 1825-31 var han legationssekreterare i Berlin och förestod under denna tid flera gånger beskickningen. Han inträdde 1831 som ordförande i bankodiskontdirektionen och utnämndes 1837 till kommerseråd. I sådan egenskap utredde han bland annat de statsrättsliga förhållandena med Öresundstullen. Han var medlem av den så kallade unionskommittén 1843-44 (för ordnandet av vissa svensk-norska unionella förhållanden) med flera kommittéer. Som medlem av ridderskapet och adeln deltog Rosenblad i alla riksdagarna 1823-53 och utmärkte sig som talare på den konservativa sidan, han uppträdde helst i bank-, tull- och statsregleringsfrågor samt stred från början för en myntrealisation. Rosenblad var bankofullmäktig 1833-48. Han fick 1852 i uppdrag att verkställa en av ständerna begärd fullständig utredning av alla det svenska folkets skattebördor, men måste efter ett år för sjuklighets skull avsäga sig detta värv. Rosenblad utgav Några ord om publicitetens uppkomst och öden i Sverige, i synnerhet emellan 1719 och 1772, jemte en blick på detta tidehvarf (1824, anonymt) och Tankar i afseende på ordnandet af Rikets mynt-, bank-, skuld- och kreditväsende (1829). (källa)