Skattenivå Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skattenivå

1. Arthur Betz Laffer (IPA: /ˈlæfər/), född 14 augusti 1940 i Youngstown, Ohio, är en amerikansk nationalekonom. Han är mest känd för Lafferkurvan som illustrerade hans idéer om att skatteintäkten kunde öka om skattenivån minskade. Dessa idéer fick genomslag i USA under 1980-talet och påverkade den ekonomiska politik som fördes under Reaganadministrationen. (källa)
2. Ofta syftar en miljöskatt till att behålla den allmänna skattenivån genom att proportionellt reducera andra skatter (så som skatter på arbete eller förnyelsebara resurser) samtidigt som skatten på miljöfarlig produktion och koldioxidutsläpp höjs, sådana förslag kallas för grön skatteväxling. (källa)
3. Skattekvot, skattetryck eller skattenivå är ett mått på de totala skatternas andel av samhällsekonomin. Det beräknas som skatter inklusive sociala utgifter i ett land i förhållande till BNP. Ibland används begreppet totalt skatteuttag för att tydliggöra att det inte handlar om nivån på en enskild skatt. Skatteuttaget uttrycks vanligen som en procentandel av BNP. Bland annat OECD publicerar sådan statistik för olika länder. (källa)
4. Multiplikatoreffekten är ett makroekonomiskt begrepp främst förknippat med keynesiansk kontracyklisk finanspolitik. Politikens effekt innebär en ekonomisk intervention genom att offentliga medel tillförs ekonomin, med målet att stimulera den ekonomiska aktiviteten och förskjuta den aggregerade efterfrågan (AD) till ett högre läge. Multiplikatoreffekten består i att den ursprungliga utgiftökningen understiger intäkterna för den förda politiken - genom att de ökade offentliga investeringarna och konsumtionen genererar arbetstillfällen, som i sin tur leder till ytterligare konsumtion och fler investeringar. Multiplikatoreffektens styrka påverkas även av förändringar i skatteskalorna. En sänkt skattenivå i kombination med ökade utgifter kommer generera en högre effekt. (källa)
5. Det är omstritt huruvida de länder där skattesänkningar föreslås med hänvisning till Lafferkurvan de facto har en för hög skattesats. Skattesänkningar måste i allmänhet antas minska skatteuttaget. Beroende på människors samlade skattemoral, den offentliga sektorns utseende och vad människor tycker att de får för den skatt de betalar är med all sannolikhet Lafferkurvans "optimala skattenivå" olika i olika länder. Laffer-kurvans form beror på arbetsutbudets elasticitet, dvs. hur mycket människors vilja att ta ett jobb påverkas av ekonomiska incitament (t ex lön efter skatt). I högre inkomstgrupper tar inkomsteffekten (högre inkomster gör ett visst belopp mindre värdefullt jämfört med fritid) och substitutionseffekten (högre nettolön gör arbete lönsammare) i stort sett – men inte helt – ut varandra. Den största effekten kan därför antas finnas bland dem som kan välja mellan att arbeta eller inte arbeta. Förespråkare för skattesänkningar antar att arbetsutbudet är mycket elastiskt och att inkomstskatten i hög grad stör marknaden. Lafferkurvan är en illustration av denna syn. Laffer själv introducerade Lafferkurvan som ett pedagogiskt hjälpmedel, för att förklara själva principen. Eventuella politiska beslut måste grunda sig på en detaljerad analys av de faktiska förhållandena. (källa)
6. Till att börja med är det bara möjligt att ta ut skatter i större mängd om medborgarna har pengar över för egen konsumtion. Skattenivån mätt som andel av BNP är bland annat därför lägre i utvecklingsländer. Det betyder att jämförelser endast kan göras mellan länder som har ungefär samma inkomst per capita. Stor del av den offentliga sektorns utgifter i välfärdsländer är sådant som främst hör till en stat där medborgarnas levnadsstandard redan är hög. (källa)
7. Tobinskatt är en föreslagen skatt på internationella valutatransaktioner. Meningen är att det ska lägga band på den kortsiktiga spekulationen i utländska valutor och på så sätt stabilisera valutavärdet. Den föreslagna skattenivån är mellan 0,05 och 1,0 procent. Namnet kommer från den amerikanska ekonomen James Tobin, en mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1981 och som är starkt förknippat med idén. (källa)
8. Sveriges utbud av offentliga insatser och socialförsäkringar är ett av världens mest omfattande. Det gör också att skattenivån som andel av BNP är en av världens högsta. Den offentliga sektorn har det senaste åren genomförts vissa bolagiseringar och privatiseringar. I den nära historien har de offentliga finanserna inte alltid balanserat. Sverige har, särskilt sedan mitten av 1970-talet, ackumulerat en statsskuld motsvarande drygt 1093 miljarder kronor (brutto). Detta skapar en bruttoskuld på drygt 35 procent av Sveriges BNP. Sedan sent 1990-tal har dock bruttostatsskuldens andel av BNP minskat kraftigt, från ca 80 procent. Statskulden utslaget per invånare blir ca 130 000 kr per individ. Staten äger samtidigt stora finansiella tillgångar. Då tillgångarna överstiger skulderna har Sverige ingen offentlig nettoskuld, utan förvaltar istället ett överskott. Den svenska offentliga sektorn har därmed år 2008 en finansiell nettofordran på 24 procent av BNP. Överskottet är följden av att den offentliga sektorn det senaste decenniet har gjort stora budgetöverskott, i genomsnitt ca två procent av BNP per år. År 2008 var överskottet 135 miljarder kronor, vilket främst berodde på försäljningar av statliga bolag. En stor del av tillgångarna är dock avsedda för framtida pensionsutbetalningar. (källa)