Skatteutjämning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skatteutjämning

1. Kossuths och oppositionens program var nu en konstitutionell magyarisk Donaumonarki, endast i personalunion förenad med Österrike, inom denna ärnade han "blott erkänna en nation under Stefanskronan", och han motsatte sig skarpt de icke-magyariska nationalitetsrörelsernas krav t. ex. i språkfrågor. Hans eget närmaste programkrav var tillsättandet av en ansvarig ungersk ministär, och han var själen i det utskott riksdagen tillsatte för att utarbeta en nedgörande kritik över det rådande österrikiska förvaltningssystemet. I glänsande tal förordade han även en mängd frisinnade reformer (de feodala bördornas avskaffande, inskränkning i adelns och prästerskapets privilegier, en omfattande skatteutjämning, religions- och tryckfrihet), som också under folkmeningens tryck våren 1848 till stor del genomfördes. (källa)
2. 1989 förordade han i en omdebatterad Tiden-artikel att socialdemokratin skulle avföra kampen mot kapitalismen från partiprogrammet. Dessa tankar framlade han redan i Samtal med Feldt, där han sa att kapitalismen är socialdemokratins stora problem, att "det alltid varit bekvämt och enkelt att utropa kapitalismen till fiende", och att fastän socialdemokratin alltid i praktiken accepterat kapitalismen så har antikapitalismen spelat en social roll i arbetarrörelsen. När Feldt 1988 föreslog att skatteutjämningen skulle slopas, tolkade Gunnar Adler-Karlsson detta som att han menade att detta system inte ledde till den ekonomiska jämlikhet som socialdemokratin utgått ifrån. Med denna reform sänktes marginalskatten till 50 procent med förevändningen att lönerna därmed skulle hållas nere, men Sverige hade ändå västvärldens högsta skatter. (källa)
3. Larsson skrev 10 egna motioner, bland annat om lärar- och skolfrågor, skatteutjämning mellan landskommuner och om Åkarpslagen. (källa)
4. Han var riksdagsledamot i andra kammaren 1912–1928, fram till 1921 för Västerbottens läns södra valkrets och från 1922 för Västerbottens läns valkrets. Som kandidat för Frisinnade landsföreningen tillhörde han dess riksdagsgrupp Liberala samlingspartiet, efter den liberala partisplittringen ersatt av Frisinnade folkpartiet. I riksdagen var han bland annat ordförande i andra kammarens fjärde tillfälliga utskott från höstriksdagen 1914 till 1917. Han var främst engagerad i skolfrågor, men arbetade också för införandet av kommunal skatteutjämning för att bryta "det mångenstädes abnormt höga skattetrycket". (källa)