Skeppsmätare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skeppsmätare

1. Nils Gustaf Nilsson var son till Jacob Nilsson. Efter att 1892-1896 studerat vid Kungliga Tekniska Högskolan och avlagt avgångsexamen från fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi där arbetade han 1896-1897 som konstruktör hos civilingenjören Robert Wilhelm Strehlenert. 1896-1914 var Nilsson biträdande inspektör för Lloyd's Register of British and Foreign Shipping i Stockholm och var även 1896-1914 biträdande skeppsmätare i Stockholm. Han var även 1898-1901 extraordinarie tjänsteman vid patent- och registreringsverket och av magistraten i Stockholm förordnad skeppsbesiktningsman 1909-1915, ledamot av kommittén angående revision av skeppsmätningsförfattningarna 1909-1911, kommerskollegiums inspektör för fartygs bärgningsredskap 1909-1914 och för fartygs lastlinje 1910-1914. Nilsson var 1914-1919 överinspektör och chef för fartygsinspektionsavdelningen vid kommerskollegium, tillförordnad byråchef vid fartygsinspektionsbyrån från 1920 och 1938 skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör där. Han var även ledamot av styrelsen för Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm från 1913, ledamot av 1913 års kommitté angående revision av skeppsmätningsförfattningarna 1913-1917, ordförande i skeppstjänstkommissionen 1917-1923, ledamot i sjöarbetstidssakkunniga 1925, ledamot i kommittén angående revision av fartygsbyggnadsförordningen 1927 och ombud för Germanischer Lloyd i Berlin från 1930. (källa)
2. Gustafsson var tillika stadsingenjör och skeppsmätare i Malmö stad från 1862. Han upprättade planen för stadsdelen Rörsjöstaden i Malmö, vilken är inspirerad av den parisiske stadsplaneraren Georges-Eugène Haussmann, men utförde även stadsplaner för Helsingborgs stad. Vid fullmäktiges i civilstatens pensionsinrättning extra sammanträde 1865 var Gustafsson fullmäktig för civila tjänstemän i Malmöhus län. (källa)
3. Fartyget byggdes vid Oscarsvarvet i Luleå och sjösattes den 30 juli 1838. Den 8 augusti godkändes fartyget och registrerades efter kontroll av stadens skeppsmätare Olof Edling. I september skrev kommerskollegiet fribrevet som gav redaren Carl Fredrik Liljevalch rätten att använda Mary Ann som handelsfartyg. (källa)
4. Albert Isakson var son till ornamentsbildhuggaren Albrecht Isaksson. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1874 var han tjänsteman i tullverket och studerade samtidigt vid Teknologiska institutets fackavdelning för maskinbyggnad, varifrån han utexaminerades som civilingenjör 1877. Isakson var ingenjörsassistent och ritare vid Domnarvets järnverksbygge, tjänstgjorde 1878 som tillförordnad professor i teoretisk mekanik vid Tekniska högskolan, var 1878–1879 verkstadsingenjör vid Sjöbergs skeppsvarv och 1879–1880 tillförordnad lektor i matematik och fysik vid Tekniska elementarskolan i Borås. Från 1880 ägnade sig Isakson uteslutande åt sjöfartstekniska uppgifter. Han var 1880–1889 skeppsmätningskontrollör i Stockholm, 1889–1930 skeppsmätare i Stockholms tullkammaredistrikt och 1888–1930 skeppsbyggeriinspektör vid Lloyd´s Register of Shipping. Isaksson var ofta anlitad i kommittéer på sjöväsendets olika områden och deltog 1902–1907 som sakkunnig i revisionen av de 1880 utfärdade skeppsmätningsförfattningarna. Han tog 1902 initiativ till bildandet av Sveriges allmänna sjöfartsförening, där han som styrelseledamot 1902–1930 bland annat åstadkom upprättandet av tre livräddningsstationer på Hallands kust. Han var en av stiftarna till det 1907 bildade Svenska sällskapet föräddning av skeppsbrutna. Som ledamot av Stockholm stadsfullmäktige 1909–1919 genomdrev han byggandet av en stor isbrytare, företrädesvis för sjöfarten på Östersjön. Han var magistratsbesiktningsman för fartyg i Stockholm 1892–1930. Isakson var även ledamot i Stockholms handelskammares skiljenämnd 1917–1930 och tillhörde styrelsen i ett flertal facksammanslutningar. Ivrig segelsportare donerade han premieyachter till Stockholms läroverk. Isaksson var uppfinnare på fartygsområdet, bland annat med en världspatenterad hydraulisk backslagsanordning för motorfartyg, och publicerade avhandlingar rörande skeppsmätning, skeppsbyggnadskonst och sjöfart samt utgav reseskildringen Från Kina till Röda havet (1910) och Notes on yachts an yachting in Sweden (1923). (källa)