Skiljemynt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skiljemynt

1. Kopeken var 1535–1719 ett silvermynt, men slogs 1653–1663 och från 1701 i koppar. Fram till 1867 var kopeken ett värdemynt, och blev därefter ett skiljemynt motsvarande 1/100 rubel. Den har senare kommit att användas även i flera andra stater som tidigare ingick i Sovjetunionen, bl.a. Ukraina. (källa)
2. Nödmynt eller mynttecken var mynt där det nominella värdet var större än metallvärdet (även kallat skiljemynt eller kreditmynt, detta är idag det vanliga). Nödmynt var avsedda att vara tillfälliga och ett nödmynt var tänkt att, när statens finanser slutligen tillät det, kunna inlösas mot ett "gott mynt" (värdemynt). Nödmyntet var en slags metallisk statsobligation, som senare skulle inlösas. Med avvecklandet av guldmyntfoten och silverinnehållet i mynt under 1900-talet har kopplingen till myntets metallvärde upphört och de flesta mynt av högre valör kan sägas vara mynttecken, men begreppet används ej. (källa)
3. Under medeltiden användes det i olika italienska stater, bland annat Bologna, Florens, Genua och Kyrkostaten, stora silvermynt. I övrigt har den förekommit i en rad andra stater, Fransk Indokinapiaster var valuta i Franska indokina 1885–1952. Som skiljemynt förekommer det i Sudan där pundet indelas i 100 piaster, den jordanska dinaren indelas också i 100 piaster, liksom det egyptiska, libanesiska och det syriska pundet. Det förekom även tidigare som skiljemynt på Cypern, där 180 piaster motsvarade 1 Cypriotiskt pund. (källa)
4. I Sverige användes sedan förra hälften av 1600-talet polletter i relativt stor omfattning, som bevis för utfört arbete eller forsling, levererade varor eller liknande. De fungerade också som ersättning för skiljemynt inom de landsdelar där de cirkulerade. Polletter gjordes först av näver, senare mest av koppar, mässing och läder. De utfärdades främst av de stora bergverken och bruksegendomarna. Åren 1650–1750 var de allmänt förekommande inom Dalarnas, Västmanlands och Upplands bergslag. Från mitten av 1750-talet till långt in på 1830-talet var (med stöd av kungligt brev) Stora Kopparbergs bergslags polletter gångbara i nästan hela mellersta Sverige. (källa)
5. Skiljemynt, även kallade kreditmynt eller mynttecken, är mynt där metallen som ingår inte motsvarar värdet på myntets valör. Nästan alla mynt som används idag är skiljemynt. Motsatsen är värdemynt, där myntets valör motsvarar metallens värde. Värdet på skiljemynt är baserade på värdet av valutan i ett land, inklusive varor och tjänster och landets värdestabiliserande åtgärder, vilket gör att värdet är relativt fast över tiden. Värdemynt påverkas också av värdeförändringar i den metall som mynten består av, vilket gör det svårare att behålla en fast kurs. Jämför gärna den svenska daler silvermynt som användes förr. Eftersom det fanns daler slagna i både silver och koppar förändrades värdet på mynten, men även värdeskillnaden mellan mynten förändrades: 1633 var en daler silvermynt värd 2 daler kopparmynt. 1665 var en daler silvermynt värd 3 daler kopparmynt. (källa)