Skilling Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skilling

1. Indikativen är den verbform med vilken man uttrycker 'verkliga' handlingar och är den vanligaste: "Jag går hem nu" (presens indikativ), "det gick som vi trodde" (preteritum indikativ, förr kallad imperfekt indikativ). I litet äldre svenska kongruensböjdes ofta verb efter numerus ("ett eller flera subjekt"), och ibland efter person: "Vi äro musikanter, men det är inte du", "de fingo var sin skilling", "allt vad I viljen att människorna skola göra eder...". De ålderdomliga äro, fingo, viljen och skola i exemplen är indikativformer. (källa)
2. I Danmark och Skåne gick det elva penningar på en örtug, från slutet av 1300-talet tolv. Vid den nya mynträkningen som uppkom i Danmark i slutet av 1300-talet blev penningen 1/12 skilling eller 1/192 mark. (källa)
3. Myntpolletter som fungerade som vanliga växelmynt utgavs av Rikets ständers riksgäldskontor 1799-1802 i valörerna 1/2 och 1/4 skilling. I mitten av 1800-talet började polletter användas för ett nytt ändamål, nämligen att genom tidsbesparing vid betalningen underlätta till exempel ångbåts-, spårvägs- och bussresor (se färdbevis). Polletter av hårda material kunde även användas i därför avsedda automater. (källa)
4. Riksdaler infördes i myntreformen under Gustav III:s regering som gällande silvermyntfot i samband med att kopparmyntfoten avskaffades. Myntreformen började gälla 1 januari 1777, men mynt med riksdaler började präglas redan 1776. Riksdaler ersatte den tidigare daler med värdet: 1 riksdaler = 6 daler silvermynt = 18 daler kopparmynt. På en riksdaler går det 48 skilling (1 skilling = 12 rundstycken). (källa)
5. Rundstycke, runstycke, (rst), var ett svenskt kopparmynt som motsvarade en tolftedels skilling och vägde 2,4 g. Det präglades mellan 1802 och 1830. Dess officiella namn var tolftedelsskilling. Redan i förordningar från 1660- och 1760-talen förekommer ordet run(d)stycke som benämning på 1 öre silvermynt av silver (vitrunstycke) eller 1 öre kopparmynt av koppar (runstycke). (källa)
6. Shilling, schilling eller scilling är från början namnet på en gammal tysk myntenhet, introducerad på 800-talet. Därifrån har den spridit sig till en rad länder och introducerades i 1400-talets England under Henrik VII. I äldre svenska myntsystem kallades myntet skilling. (källa)
7. Skilling var ett svenskt, norskt och danskt skiljemynt av koppar eller silver. (källa)