Skogsinstitut Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skogsinstitut

1. Den första svenska läroanstalten inom det skogsvetenskapliga området var Skogsinstitutet, som grundades 1828 på initiativ av Israel af Ström. (källa)
2. Jägmästare nämns för första gången på 1580-talet (under Johan III) och var då invandrade tyska och danska utbildade personer främst avsedda för att övervaka och sköta kronans jaktparker, bl.a. på Djurgården (se jakt- och skogsregale). De första jägmästarna utexaminerades i Sverige vid Skogsinstitutet, som grundades i Stockholm 1828. Åren 1915–1977 utbildades jägmästare vid Skogshögskolan i Garpenberg och Stockholm. Vid bildandet av Sveriges Lantbruksuniversitet år 1977, började utbildningen bedrivas även i Umeå. Åren 1995–2002 utbildades inga jägmästare, då utbildningen ersatts av skoglig magister. Sedan 2002 omfattar Jägmästarprogrammet 300 högskolepoäng, fem års heltidsstudier. (källa)
3. Wahlberg, som redan i barndomen visat stort intresse för naturen, blev student i Uppsala 1829, studerade en tid kemi på Apoteket Nordstjernan i Stockholm varefter han genomgick Skogsinstitutet och Degebergs lantbruksinstitut samt antogs som lärare vid det förra och utnämndes 1836 till ingenjör vid Generallantmäterikontoret, sedan han där avlagt examen 1835. (källa)
4. Tidigare utbildades skogstekniker även av Sveriges lantbruksuniversitet vid skogsinstituten i Värnamo och Bispgården. Dessa utbildningar lades ner i mitten av 1990- talet och slogs ihop med skogsmästarutbildningen som då blev treårig. Skogstekniker kallades tidigare för skogvaktare. (källa)
5. Sylvén blev filosofie doktor i Uppsala 1906, assistent vid Bergianska trädgården samma år, lärare vid Skogsinstitutet 1909 och var avdelningsföreståndare vid anstalten för förädling av olje- och textilväxter vid Sveriges utsädesförening i Svalöv 1918-1938. Sylvén var en av initiativtagarna till den svenska skogsträdsförädlingen och var från 1938 till 1949 den förste föreståndaren för Föreningen för växtförädling av skogsträd i Svalöv. (källa)
6. Wibeck blev filosofie kandidat i Lund 1901 och utexaminerades från Skogsinstitutet 1904. Han var dels verksam i praktiskt skogsbruk, där han tjänstgjorde inom Domänstyrelsen och skogsstaten, dels vid Skogshögskolan, där han blev docent 1920och var lärare i zoologi 1935-43. Wibeck blev jägmästare i Storbackens revir 1916 och i Örbyhus revir 1931, övergick till indragningsstat 1934 och till pensionsstat 1941. Sitt betydelsefullaste arbete i den svenska skogsvårdens tjänst verkställde han i egenskap av föreståndare för den vid Statens skogsförsöksanstalt inrättade avdelningen för föryngringsförsök i Norrland. Wibecks undersökningar där bidrog till att skapa klarhet i många för det nordsvenska skogsbruket mycket viktiga problem. Han publicerade ett betydande antal värdefulla uppsatser på det skogsvetenskapliga området. Flertalet av dessa berör föryngrings- och fröproveniensfrågor, en del ornitologiska ämnen. Wibeck var styrelseledamot av Svenska Naturskyddsföreningen 1927-43 och redaktör för Sveriges natur 1935-38. Han blev ledamot av Kungliga Lantbruksakademien 1930 och erhöll professors namn 1953. (källa)
7. 1914 beslöts att ombilda Skogsinstitutet till Skogshögskolan och verksamheten flyttades året därpå till nya institutionsbyggnader i Frescati hage. Både lokaler och styrelse var då gemensamma för Skogshögskolan och den 1902 bildade Statens skogsförsöksanstalt, senare Statens skogsforskningsinstitut. Institutions- och portvaktsbyggnaden ritades av arkitekt Charles Lindholm vid Överintendentsämbetet och följer ett tidigare skissförslag av Carl Westman. De uppfördes 1910–1917 och är idag byggnadsminnen. Lindholm hade även utformat ett ombyggnadsförslag till trädgårdsvillan 1913. (källa)
8. Eric Ronge avlade 1912 jägmästarexamen vid Skogsinstitutet och var 1924-1938 skogschef vid Kramfors AB. Han blev 1936 ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien och 1946 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien. Han utnämndes 1963 till Skogsvetenskaplig hedersdoktor. (källa)
9. Schotte blev student i Stockholm 1894 och genomgick skogsinstitutet 1895-97. Han förordnades 1902 till assistent och 1909 till föreståndare vid Statens skogsförsöksanstalt samt utnämndes vid anstaltens nyorganisation 1913 till föreståndare för skogsavdelningen där. Utom som föreståndare för skogsavdelningen av Statens skogsförsöksanstalt tjänstgjorde han från 1913 till sin död som chef för anstalten och nedlade som sådan stor förtjänst om dess snabba och betydelsefulla utveckling. Bland annat tog han 1918 initiativet till inrättande av särskilda försöksparker, det vill säga skogsområden, som helt stod till anstaltens disposition och, utom till anställande av försök och undersökningar, var avsedda att bli demonstrationsparker, som skulle visa, hur skogen sköttes enligt de vid anstaltens arbeten vunna erfarenheterna. (källa)