Skogssame Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skogssame

1. Redan i de äldsta källorna, 1500-talets skattelängder, görs skillnad på skogs- och fjällsamer. Skogssamerna kallades då för granlappar. Grunden för indelningen var den form av skatt som respektive grupp betalade. År 1585 skrev lappfogden i Lule och Pite lappmarker, Olof Andersson Burman: "De säges vara granlappar som utgöra skatt om året bland vildvaror /,/ fiskeskatt som är gäddor, sik, abborre. Men de andra som ingen fisk ränta förmältes i årliga längden kallas fjällappar, havande det namnet därav att de bo uppe i fjällen uti bergsskrevor, och komma till inga sjöar med mindre deras nabor granlapparna vele godvilligt efterlåta dem fiska med sig.". (källa)
2. Fjällsamer är samer som under delar av året bedriver renskötsel på kalfjället, till skillnad från skogssamer, vilka året om är verksamma i skogslandet och kustsamer, som verkar kring kusterna i Nordnorge och Kolahalvön. (källa)
3. Vissa släktnamn kommer från platser, som Tornensis (från Torneå), Kemi och Hætta eller Hetta. Det sistnämnda namnet är troligen en förkortning av Hietaniemi socken, varifrån den första person som bar namnet kom. Dennes nybygge vid Aunisjärvi fick överta namnet Hetta och blev senare kyrkplats i Enontekis församling. Släktnamnen Kaaford, Kvenangen och Porsanger syftar på de platser där släkten brukade ha sina renar under sommaren. Salming efter byn Salmi, som en gren av släkten Sarri bosatte sig vid. Salmi är sund på finska och byn Salmi ligger vid ett sund vid Talojärvi på andra sidan Torneträsk. Jåma (Jåavma (Jomafjellet) i Røyrvik), Märak (person från kustlandet), Biti (troligen Biittejávri i Karasjok), Daunius (Daunifjäll i Vilhelmina socken), Idivuoma (anfader från byn Idivuoma), Kappfjell (av fjällnamn i Grane), Niemi (finskt gårdsnamn i betydelsen näs), Palopää (finskt ortnamn med samiskt ursprungsnamn), Vasara (kan betyda hammare, men kan också komma från samiska ortnamnet Váhčir 'Gällivare'), Åhrén/Orrén (Orrnäsfjäll), Bals (bals, tuva) medan en annan tolkning är att det kommer från ortnamnet Balsfjord i Norge. I Gällivare kyrkoböcker finns släktnamn som Alit som syftar på 'högre upp boende' det vill säga kan t.ex. syfta på att släkten ursprungligen var fjällsamer (högre upp i betydelsen de kom från fjällen) än Sjokksjokk som kallades Vuollesita (Nederbyn) där skogssamerna bodde, och släktnamnet först dyker upp i kyrkoböckerna på 1600-talet. Alit kan också betyda 'blå'. Purnu/Porno (från ortsnamnet Purnu en försvenskning av samiskans Buorna, stenklädd förvaringsgrop för kött). (källa)
4. Mycket litet är känt om beskattningen av samerna före Gustav Vasas tid. Klart är att det endast var samerna i Ångermanna lappmark och Ume lappmark som skattade direkt till svenske kungen eller hans representanter (Jämtland var som bekant inte svenskt). Det rörde sig om ett område som var betydligt mindre än dagens Åsele lappmark och Lycksele lappmark – den gamla Ångermanna lappmark omfattade bara skogssamerna kring Kultsjön och nedströms i Ångermanälvens vattenområde, medan Ume lappmark omfattade samerna kring Storuman och nedströms i Umeälvens vattenområde. Dessa samer kallades för ''konungslappar''. (källa)
5. Byn var i äldre tid skatteland för olika samesläkter. Den fasta bosättningen anlades på 1710-talet av Mats Ersson Lainio-Soppero från Lainio, vilken gifte sig med skattelandets dåvarande innehavare Karin Henriksdotter, änka efter en i övrigt okänd skogssame vid namn Henrik. Mats Eriksson Soppero avled 1736, och Karin Henriksdotter lät samma år sin andre makes släkting, kronolänsmannen Henrik Jönsson Niemi-Soppero från Muonionniska ärva nybygget. (källa)
6. Hos skogssamerna har klykstångskonstruktionen kunnat täckas med timmer, näver eller torv. Jämför torvkåta nedan. Om täckningen av den flyttbara klykstångskåtan, se nedan under bågstångskåta. (källa)
7. Skogssamerna flyttade mellan ett antal fasta visten i skogslandet. Vid varje viste fanns en timrad kåta med pyramidformigt tak. I anslutning till samiska sommar- och höstvisten fanns det ofta en renvall där renarna samlades för att mjölkas. (källa)
8. Området kring Hundsjö by var ett av de centrala ställena för vintervistelse med renar. Det var samer från Frostvikens samebyar som här hade några av sina vinterbetesplatser. En av platserna i Hundsjö kallas ännu Lappbacken. Mörtsjöns södra del var ofta populärt vinterbete. Även skogssamer noteras t ex runt 1650 i dessa trakter. (källa)
9. Byns renskötare (skogssamer) har historiskt hört antingen till Muonio sameby eller Vittangi sameby som gränsar till varandra. (källa)
10. Många, främst kvinnor, har genom årens lopp förlorat renskötselrätten i Gällivare skogssameby likväl som alla andra som gått över till jordbruk. Detta har skett på grund av dåtidens assimileringspolitik som innebar att lappfogdarna överförde kvinnor från kolumnen renskötande hushåll till icke-renskötselberättigade samer eller till bofast icke-same. Att de bytte etnicitet i lappfogdens administration var inget som de själva ansökt om utan de blev av myndigheterna omklassificerade. Forskaren Åsa Nordin visar i sin avhandling att det var en medveten politik från statens sida att skogssamer som inte livnärde sig på renskötsel skulle assimileras och bli svenskar. Nordin tar upp exempel Hilda och Ottilia Jakobson från Purnu som bägge var renägare och tillhörde ett renskötande hushåll (brorsbarn till Pehr Pehrsson). Dessa kvinnor blev år 1935 flyttade till kolumnen icke-renskötselberättigade samer. Ett annat exempel är Josefina Persson, änkan till Pehr Pehrssons bror Olof. Hon blev också flyttad 1935 till kolumnen icke-renskötselberättigade samer. (källa)