Skogsvårdsstyrelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skogsvårdsstyrelse

1. Det första steget mot ett naturreservat togs 1951 då Skogsvårdsstyrelsens generaldirektör Bo von Stockenström besökte Bjurkärr tillsammans med fru Mary Stephens (dotter till Joseph Stephens på Huseby) som då i ett litet tal meddelade att hon ämnade uppdra förvaltningen av Bjurkärrsnäset åt styrelsen och ordna så att området avsattes till reservat för all framtid. Genom donation 1955 blev skogsvårdsstyrelsen ägare och efter ytterligare något år fastställde länsstyrelsen reservatbildningen och dess syfte. (källa)
2. År 1903 antogs Sveriges första landsomfattande skogslag, innan lagen antogs saknades regleringar i brukandet av skogen som gällde hela landet. Lagen "Lag angående enskildes skogar 1903" togs i bruk 1905. Lagen innebar återväxtplikt och tillsynen av lagen skulle ske av självständiga skogsvårdsstyrelser vid rikets olika landsting. Lagen tillkom efter en lång process sedan 1850-talet att åstadkomma en lösning på problemet med där virkesförrådet i Sverige dalade och man befarade att i framtiden vara utan virke. Från att tidigare sett skogen som en ändlös resurs började man från olika håll inse att skogen som resurs måste säkras. (källa)
3. Kratte Masugn förvärvades 1944 av Skogsvårdsstyrelsen som lät uppföra en skogsbruksskola på bruket och provplantager runt om bruket. Skogsvårdsskolan drevs fram till 1976, då den flyttade till Ljusdal, och 1978 såldes anläggningen till Gävle kommun. (källa)
4. Skogsvårdsstyrelsen köpte 1957 fastigheten Helgesbo en mil väster om Ålem med syfte att bygga en skola och bedriva skoglig utbildning. Första ettåriga kursen startade hösten 1960 med 16 elever. Sedan dess har skolan successivt byggts ut och 1983 stod nuvarande undervisningslokaler klara för att årligen ta emot 30 elever på det treåriga naturbruksprogrammet. Vid två tillfällen, 1973 och 1982, har det ursprungliga markinnehavet utökats till nuvarande drygt 500 ha. Under 1982-83 gjordes en omfattande om- och tillbyggnad av skolans lokaler. Antalet lektionssalar utökades, ny maskinhall, akutverkstad, sporthall, hygienutrymmen och omklädningsrum byggdes. (källa)
5. Skogsvårdsstyrelser inrättades i flertalet län 1905, i tre län senare. De förstatligades 1980. (källa)
6. År 1912 blev Domänstyrelsen affärsdrivande verk, och 1921 började namnet Domänverket att användas som samlingsnamn för domänstyrelsen, skogsstaten och skogsskolorna. Undan för undan kom Domänverkets ansvar att minskas. Under åren 1902–1912 sorterade Statens skogsforskningsinstitut under Domänverket. Fram till 1934 hade Domänverket även ansvar för tillsyn av Svenska kyrkans och städernas skogar, men därefter överfördes ansvaret till skogsvårdsstyrelserna. 1942 överfördes majoriteten av Domänverkets skogsindustrier, såsom sågverk till det nybildade ASSI (AB Statens skogsindustrier). 1963 övertog Skogsstyrelsen (bildad 1941) ansvaret för skogsskolorna. 1967 övertog Naturvårdsverket ansvaret för viltvård och nationalparker. 1979 överfördes genom den nya skogslagen ansvaret för skogens tillsyn till de olika skogsvårdsmyndigheterna. (källa)
7. Föryngringsforskningen låg nere mellan 1920 och 1939. Den nedlagda forskningen förstärkte också en trend inom hela skogsbruket, nämligen att minska eller överge skogodling och i stället tillämpa någon av de olika blädnings- och plockhuggningsmetoder som florerade. Skogsvårdsstyrelserna hade också en bristande lagtillsyn av föryngringarna under perioden. (källa)
8. Länsstyrelse är statens regionala företrädare och fungerar som en länk mellan länen och staten. Länsstyrelsens chef utses av regeringen och kallas landshövding. Länsstyrelsen ansvarar bland annat för naturvårdsfrågor och regional samhällsplanering. Skogsvårdsstyrelse, Arbetsförmedlingen och domstolar är exempel på andra statliga organ i länet. En länsnämnd eller motsvarande lyder under ett statligt verk och arbetar med samma frågor som detta, fast regionalt. (källa)
9. Larsson var sedan 1957 ledamot i LKAB:s styrelse samt Norrbottens läns skogsvårdsstyrelse 1960, styrelsen för Norrbottens centralkassa för jordbrukskredit 1955 samt Norrbottens jordbrukares föreningsnämnd 1957. (källa)
10. Ernst Hartmann var son till bryggmästaren Johann Hartmann. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1882 utbildade han sig 1882–1886 till bryggare genom praktik vid olika bryggeriföretag i Sverige, Tyskland, Österrike, Belgien och Schweiz. 1886–1887 bedrev han bryggeritekniska studier vid Brauakademie Weihenstephan, Freising. Hartmann var teknisk chef för C. G. Nyströms bryggeri i Norrköping 1887 och för Nürnbergs Bryggeri i Stockholm 1888–1894. 1894 förvärvade han Krönleins bryggeri i Jönköping, som 1902 ombildades till aktiebolag, och Hartmann var sedan styrelseordförande och VD i bolaget, som under hans ledning starkt utvecklades. Hartmann kom att inta en central ställning inom svensk bryggeriindustri. Han var medlem i styrelsen för Svensk bryggareförening från 1897 och dess vice ordförande från 1900. Han var även 1895–1921 VD och ordförande i Jönköpings hotell AB, ordförande i AB Stadsparkens turisthotell, i AB Visingsö turisthotell, i Tidnings AB Smålands Allehanda och i olika bankföretag. Hartmann var även aktiv som kommunalpolitiker, stadsfullmäktig från 1899 och vice ordförande i stadsfullmäktige 1917–1919, ledamot av drätselkammaren 1899–1914 varav 1902–1914 som ordförande. Han tillhörde landstinget 1905–1928 och var 1907–1924 ordförande i dess förvaltningsutskott. I Jönköpings läns hushållningssällskap var han ledamot i förvaltningsutskottet och från 1900 och dess vice ordförande från 1923. Från 1923 var han ordförande i Jönköpings läns skogsvårdsstyrelse, 1907–1912 ordförande i Smålands och Blekinge handelskammare och ordförande i Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening 1903–1927. Hartmann var även aktiv som författare, han var flitig medarbetare i svenska och tyska bryggeri-. fjäderfäavels- och fiskeritidskrifter, utgav Samlade bryggeritekniska uppsatser (1897), Meddelanden från Jönköpings fjäderfäavelsförening (1903–1907), Sveriges allmänna fjäderfäavelsförenings årsbok (1907), Boken om Tenhults herrgård (1912) och var VD i kommittéerna för utgivande av Jönköpings läns hushållningssällskaps 100-årshistoria, av Jönköpings historia och av Jönköpings stads gamla urkunder. (källa)