Skorra Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skorra

1. Traditionellt sett har områdena med götamåls-r omfattat norra Halland, Västergötland (utom längst i väster), Östergötland (utom norra delen), nordöstra Småland och sydöstra Värmland, men även angränsade delar av Västmanland, Närke och Dalarna. I nordöstra Småland och i delar av Östergötland uttalas tungrots-r som som i engelska will eller helt vokaliserat, så att räv uttalas mer som oäv. Denna östgötska utveckling tog troligtvis sin början i städer i slutet av 1800-talet och beror enligt Jan Paul Strid förmodligen på den uttalslättnad det innebär att runda läpparna i stället för att höja tungryggen och skorra. (källa)
2. danska: "rap-rap" (uttalas med skorrande "r"). (källa)
3. Till Norden tros mungigan ha kommit under vikingatiden. Mungigor har påträffats vid flera arkeologiska utgrävningar i Skandinavien. De äldsta arkeologiska fynden av mungigor dateras till 1200- och 1300-talen. I Härkeberga kyrka i Uppland finns väggmålning av Albertus Pictor från 1480-talet som visar en lekare med mungiga. Förutom att kallas för mungiga eller munharpa kallades den ibland för Näckens harpa eller Hin ondes järnfiol, då den ibland förknippades med trolldom och onda makter. Det finns flera litterära källor i Sverige som tar upp mungigan, till exempel August Blanche skrev på 1800-talet i 'Hyrkuskens berättelser' att 'mungigans skorrande tonder hördes i den svenska sommarnatten på Djurgården'. I folkliga uppteckningar från slutet av 1800- och början av 1900-talet skildras hur mungigan tillverkades av hem- och bysmeder och sedan såldes på marknader eller i järnhandel samt av kringresande försäljare. Mungigan tjänade som förströelse för drängar, kolare, timmerhuggare och annat folk. Vid brist på "riktiga" spelmän fick mungigespelmännen spela på fester, bröllop och andra tillställningar. Under 1800-talet minskade mungigans popularitet till förmån för dragspel och munspel. Under väckelserörelsens framväxt under slutet av 1800-talet stämplades instrumentet som syndigt, vilket bidrog till den minskade populariteten. Under 1970-talet ökade mungigan i popularitet och mellan åren 1970-75 genomfördes SM i mungiga i Junsele. (källa)
4. Bläsanden är en ljudlig and. Hanen har en karaktäristisk klar stigande vissling som avslutas med en kort torr drill. Honan har ett lågt skorrande läte som påminner om karr-karr-karr. (källa)
5. Fisktärnan är mycket högljudd på häckplats. Den har flera läten som genomgående har en lägre tonhöjd än silvertärnans motsvarande läte. Bland annat har den ett kort, skarpt "kitt", snabba ramsor av hårda "kt-kt-kt-kt" och dess typiska "kjerri-kjerri-kjerri" där betoningen ligger på första stavelsen till skillnad från silvertärnans läte där betoningen ligger på sista stavelsen. Dess varningsläte är ett tvåstavigt skorrande utdraget och fallande "krrii-arrr" eller ett skarpt enstavigt "kjipp". (källa)
6. Katla är en androgyn nycirkusartist med skorrande r-ljud och vin som passion. Katla försöker göra provocerande saker i sina föreställningar och försöker få andra att medverka i dem. Katla hade också tidigare en trång, provocerande och klaustrofobisk lägenhet. Men nu har Katla en allt rymligare och mindre provocerande sådan, i själva matrisen. Katla saknade ändå sin gamla lägenhet. (källa)
7. Hanens spelläte hörs sällan och är mycket svagt. Det brukar beskrivas som en rytmisk hickning tillsammans med en nysning med paus emellan, "tjika... pi-tjiih". Honan har istället ett ofta hört skorrande läte, "prrak...". (källa)
8. Gernandt deltog i den svenska OS-truppen 1956 och 1960. Efter att han lämnat kavalleriet anställdes han som intendent i tevehuset. Redan 1962 var han verksam som speaker vid hästtävlingar. Sven "Plex" Petersson rekryterade honom som kommentator för hästhoppning i Sveriges Television. Gernandt blev på kort tid känd för sina skorrande r. Han kommenterade den årliga tävlingen Göteborg Horse Show. Vid 70 års ålder kommenterade han från Ryttar-VM i Stockholm i SVT. Därefter var han under några år verksam i TV3 och Eurosport. Hans sista kommentatorsuppdrag var från OS i Sydney några månader före sin bortgång. (källa)
9. Från friande hane men även i flykten hörs ett nästan kalkonlikt och fnittrande läte som faller i tonhöjd men ökar i hastighet: "vip vi-vivyvyp". Honan har en skorrande ramsa, "krr", snabbare än brunanden och ljusare än berganden. (källa)