Skorstensfejarmästare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skorstensfejarmästare

1. Axel Tollén, "En sotares memoarer", nio artiklar i tidningen Skorstensfejarmästaren (1937), med ordlista i nr. 12. (källa)
2. Höökenberg, som tillhörde en adlig ätt, blev student i Uppsala och utbildade sig sedan till lantmätare. Han påbörjade en officersbana vid Helsinge regemente men tvingades till avsked efter slaganfall. Först långt senare fick han titeln löjtnant. I Uppsala skaffade han sig färdigheter som skorstensfejare men perioden som skorstensfejarmästare i Linköping blev enbart en kort parentes. Han levde sin huvudsakliga tid i Stockholm där han hade tjänst hos Brahe och samtidigt från starten som anställd journalist försåg tidningen Aftonbladet med material. Yrkesmässigt verkade han också som uppfinnare och drev en teknisk fabrik samt uppsatte idrottsspel från 1829 till 1860-talet. Hans olympiska spel inspirerade den unge Victor Balcks idrottsbana. För eftervärlden är kanske Höökenberg mest känd för sin sista period i livet då han som åldrad underhållade skänkte barnbalerna sitt intresse. Som "muntrationsråd" åkte han runt i Sverige och roade yngre och äldre. Han utgav även böcker i samma ämne. Hans insatser på idrottens område skildras något nedkortat i den svenska idrottshistoriska årsboken 1999, se Idrott, historia och samhälle 1999 och Björn Engholms artikel: Den snedvridna idrottshistorien. (källa)
3. Tobaksfabriken är uppkallad efter Carl Anton Wilhelm Hellgren (född 1810, död 1877). Han var son till skorstensfejarmästaren Johan Fredrik Hellgren och dennes hustru Maria Teresia, född Braun. I oktober 1840 erhöll Wilhelm Hellgren privilegium att driva en snus- och tobaksfabrik i Stockholm. (källa)
4. Sjöberg var son till skorstensfejarmästaren Carl Rudolf Sjöberg och Selma Maria Kolthoff. Han växte upp på Tjärhovsgatan i Stockholm och gick i läroverket på Södra Latin innan han 1893 inskrevs vid Uppsala universitet för att studera medicin. I Uppsala avlade han medicine kandidatexamen 1899 och inskrevs därefter år 1900 vid Lunds universitet. Vid tiden för sin död var han marinläkarstipendiat i Karlskrona och arbetade på en medicine licentiatexamen. Han hade då också verkat som tillförordnad provinsialläkare på olika platser i landet. (källa)