Skräntärna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skräntärna

1. Skräntärna (Hydroprogne caspia, tidigare Sterna caspia) är en stor tärna som numera placeras i familjen måsfåglar. Globalt har arten ett stort men glest utbredningsområde och förekommer häckande på alla kontinenter utom Sydamerika. I Europa häckar större delen av populationen i Östersjöområdet, och i Kaspiska havet, med några mindre populationer i Svarta havet och några enstaka par (från Östersjöpopulationen) i Ladoga. Skräntärnan är karaktäristisk med sin måsfågellika flykt som skiljer sig från andra tärnors, sin grova blodröda näbb och sina hesa, barska läten.
2. Skräntärnan är världens största tärna. Den är 48 till 55 centimeter lång med ett vingspann på upp till 111 centimeter, det vill säga ett större vingspann än fiskmåsens. Den väger 575–775 gram. Kroppsbyggnaden är grov och måslik med grovt huvud, till skillnad från andra tärnor.
3. På häckningsplatserna i norr finns det ingen risk att skräntärnan förväxlas med andra arter, men vid övervintringsplatserna kan den blandas ihop med kungstärna (Sterna maxima) och iltärna (Sterna bengalensis).
4. Skräntärnan kan bli mycket gammal, den högsta dokumenterade åldern för en skräntärna är 30 år. Medelåldern är uppskattad till 12 år.
5. Skräntärnans repertoar utgörs av några karaktäristiska barska, något hägerliknande kraxande läten. När föräldrar, ungar och gamla fåglar möts hörs ett utdraget ra-ra-ra-ratschau. Detta sker i samband med en bugning på marken eller i luften. Fåglarna lockar i flykten med ett ljudligt, djupt skrovligt kree-ark!. Skärgårdsbor brukar säga att den ropar Kraakatau!, vilket rätt väl beskriver lätet. Vid fara låter skräntärnan höra ett upprepat rara-ra, och den attackerar andra tärnor med ett skrarpt graap. Ungfåglarnas tiggläte består av ett genomträngande kli-vi, eller iih.
6. Arten har ett stort men fragmenterat utbredningsområde över stora delar av världen och häckar på samtliga kontinenter förutom Sydamerika och Antarktis. I Europa häckar den på tre lokaler: kring Östersjön, vid Svarta havet och vid Kaspiska havet. Skräntärnan häckar också i Kina och sporadiskt i olika saltsjöar i centrala Asien. Därefter sträcker sig utbredningen från Australien och Nya Zeeland till lokala populationer i Nordamerika och Afrika. I Nordamerika häckar arten i stora insjöar och vid havskuster, inklusive Stora sjöarna.
7. Beståndet av skräntärna i Östersjön är gemensamt mellan Sverige, Finland och Estland, och ett utbyte av fåglar sker regelbundet. Enligt studier har en individ som häckat i två svenska kolonier flyttat till en finsk när de svenska har lämnats.
8. Skräntärnan är en utpräglad flyttfågel. I Europa påbörjar den flyttningen i slutet av juli, då mest till fiskrika sjöar i inlandet, varefter den sträcker söderut över kontinentala Europa till floddeltan kring Medelhavet. Där stannar en del individer, dock flyttar merparten av fåglarna rakt över Saharaöknen och övervintrar i tropiska Västafrika, mest vid inlandsvattenmassor, till exempel i Mali eller Ghana. Det förekommer att unga skräntärnor stannar kvar i övervintringsområdet. Hos det svenska beståndet sker återkomsten i april eller maj.
9. Tidigare fördes skräntärnan till det större tärnsläktet Sterna men numera kategoriseras den som ensam art i släktet Hydroprogne.
10. Några av skräntärnans läten.
11. Sveriges ornitologiska förening - Projekt skräntärna. (källa)