Skriftspråk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skriftspråk

1. 18 (arton) är det naturliga talet som följer 17 och som följs av 19. Aderton är i Sverige en äldre form av arton, men används dock alltjämt i tal- och skriftspråk av finlandssvenskar. (källa)
2. Turistlockelsen förstärks av en skylt vid järnvägsstationen där det förutom ortnamnet står Gods-expedition, som på engelska tolkas som God's expedition, 'Guds expedition'. Skyltens text är ursprunglig och har behållits för turismvärdets skull trots senare stavningsreformer. På modern norska heter det visserligen godsterminal, men innan 1905 var det danska som var officiellt skriftspråk i Norge och före den danska stavningsreformen 1889-92 var stavningen just Gods-expedition. (källa)
3. Flera amerikanska ursprungsspråk har utvecklat sina egna skriftspråk, däribland mayaspråken och nahuatl, aztekernas språk. Senare har dessa och andra ursprungsspråk börjat skrivas med det latinska alfabetet eller den kanadensiska stavelseskriften för infödda folkslag. Aleutiska och tlingit skrevs först med det kyrilliska alfabetet och senare med det latinska alfabetet. (källa)
4. Kommunikation kräver någon typ av sensoriskt system. Det finns auditiv kommunikation via tal, sång och ton och icke-verbal kommunikation via till exempel kroppsspråk, teckenspråk, röstkvalitet (paralingvistik), beröring, ögonkontakt och skriftspråk. (källa)
5. Konjunktiv II är till formen i imperfekt, men uttrycker nutid eller förfluten tid, och uttrycker önskan eller möjlig händelse, eller en osannolik eller oönskad händelse. Exempel: Er käme gerne zur Feier, aber er hat keinen Urlaub. (Han skulle gärna komma till festen, men har inte ledigt) Det används också i hövligt tal, när man ber om något: Hätten Sie einen Moment Zeit? (Skulle ni kunna ha tid ett ögonblick?) I talspråk, men också i skriftspråk, använder man ofta hjälpverbet würde (skulle) istället. (källa)
6. Nynorska (på norska nynorsk) är en av de två officiella målformer som tillsammans utgör det norska skriftspråket. Den andra målformen kallas för bokmål. Före 1929 kallades nynorskan landsmål. Landsmålet blev ett jämställt, officiellt sätt att skriva norska genom det så kallade Sidestillingsvedtaket, ett beslut av Stortinget 1885. Nynorska blev ett alternativ till riksmålet, som skriftligen var nästan identisk med danska. Landsmål bytte namn till nynorska 1929 efter ytterligare ett beslut i Stortinget. Än i dag finns ingen "riksnorska". (källa)