Skrov Synonymer Betyder Uttal

• fartygskropp

Hur används ordet skrov

1. En galär eller ett galärfartyg var en typ av fartyg som främst drevs med hjälp av åror. Den utvecklades av sjöfarande civilisationer kring Medelhavet och är först belagd runt 700-talet f.Kr. Galären var under en lång tid den vanligaste typen av krigsfartyg och användes i olika former ända in på början av 1800-talet i krig, handel och sjöröveri. Galären har funnits i en mängd olika former, men kännetecknas av ett långsmalt, grundgående skrov och lågt fribord. Så gott som alla typer av galärer hade även segel som kunde användas när vindriktningen var fördelaktig, men den var främst beroende av muskelkraft för att färdas. Tack vare sina åror kunde galärer färdas oberoende av vind och strömmar och var mycket manövrerbara. (källa)
2. Glasfiberarmerad plast är det vanligaste materialet vid tillverkning av skrov till fritidsbåtar. Även bilkarosser tillverkas av materialet, företrädesvis i sportbilar, Hot Rods och Beach Buggys. (källa)
3. Ett gränsskikts karaktär och tjocklek spelar stor betydelse för strömningen kring till exempel en vinge eller ett skrov. Gränsskikt kan antingen vara laminära eller turbulenta. Vid beräkningar i gränsskikt kan många termer elimineras ur Navier-Stokes ekvationer så att ekvationerna förenklas till gränsskiktsekvationerna, som kan användas till att beskriva ett gränsskikts utseende. Man vet inte så mycket om gränsskikt egentligen. Det enda riktiga framsteg som gjorts är att man kommit fram till the no slip condition, som innebär att vid t.ex. kanalströmning är hastigheten noll, för fluiden som ligger precis intill väggarna på kanalen. Det är också orsaken till att en frisbee alltid viker av åt vänster när man kastar med högerhanden. (källa)
4. De enklaste gummibåtarna har en helt plan botten bestående av samma väv som båten i övrigt är byggs av. Något mer påkostade båtar har en botten av väv, med en uppblåsbar tub i mitten och ovanpå denna ett antal durkar av marinplywood och/eller aluminium, detta ger båtens botten en "V"-form som ger bättre egenskaper i sjön. Modernare gummibåtar har istället en uppblåsbar "V"-formad botten och durk. Somliga tillverkare kallar detta för "högtrycksdurk". Dessutom finns gummibåtar med ett fast skrov, RIB-båtar. (källa)
5. Husbåtarna i Kerala är stora långsamtgående exotiska pråmar som används till nöjesresor. De är omgjord kettuvallammer (på malayalam betyder kettu "bunden med rep" och vallam "båt") som tidigare användes för att transportera ris och kryddor från Kuttanad till hamnen i Kochi. Kettuvalamernas popularitet har i och med funktionen som turistattraktioner, många tycker de är idealiska för att utforska Keralas vatten. Båtarna är mellan 18 och 21 meter långa och cirka 5 meter breda i mitten. Skrovet är gjort av träplankor som hålls samman med rep av kokosplamsfibrer. Taket är gjort av bambupålar och palmlöv. Exteriören är målad med cashewolja. (källa)
6. De mindre jullarna från cirka fyra meters längd är avsedda för rodd och segling. Mindre jullar byggs utan däck, de större är däckade och har ibland ruff. När man började motorisera båtarna under slutet av 1800-talet fick bohusjullen en bärigare akter och fylligare skrov. Den typiska bohusjullen är 21 fot lång (6,20 m) men såvälängre som kortare båtar förekommer. (källa)
7. Daycruiser var ursprungligen en snabbgående dagtursbåt, större än hardtopbåten men mindre än kabinbåten. Skrovlängden var från början omkring 21 fot, men numera byggs dessa båtar med längre skrov. Båttypen har ett relativt stort fördäck, en liten ruff och vindrutor framför förarplatsen och en väl tilltagen sittbrunn akterut. Skrovet är planande med vanligtvis ganska vass skrovform. Vanligast är inombordsmotor med drev, men på mindre båtar kan utombordare förekomma. I dag byggs det också ganska stora daycruisers på över 30 fot, ibland större, som har kabinbåtens alla bekvämligheter, varför båttypen då växt ur sitt eget begrepp. (källa)
8. De arktiska kanoterna heter kajak, och är till skillnad från kanadensarna alltid däckade, med bara en liten öppning för paddlaren. De arktiska kajakerna består av ett tunt skelett av ben från till exempel val, eller ett träskelett från drivved. På äldre kajaker är skrovet klätt med skinn från sälar eller senare med kanvasduk. Senare har man börjat bygga av plywood eller tunna ribbor av trä som limmas och spikas till varandra. Moderna, industriellt byggda kajaker görs i glasfiber eller polyeten. En särskild typ är faltkajaken vars stomme byggs i trä eller aluminium, och med ett skinn där kanvas, gummiduk och syntetmaterial kan användas. (källa)
9. Under slutet av 1800-talet och början av nittonhundratalet fick utvecklingen ytterligare fart. De första jolleentypsklassen, det vill säga jolleklass med så väl definierade regler att båtarna är i stort sett identiska, seglade för första gången 1887. Det var en klass som kallas Water Wag och det var utanför Dublin. Det var flera konstruktörer som hjälpte utvecklingen framåt. En av dem var engelsmannen Uffa Fox (1898-1972) som utvecklade flera jollar och introducerade planande skrov. Ytterligare framsteg för jolleseglingen kom i och med att trapetsselen introducerades på 1930-talet. (källa)