Synonymer till skrovlig
Vad betyder och hur uttalas skrovlig
Skrovlig uttalas skrov|lig [-å´v- el. -åv´-] -t -a.
Skrovlig betyder skrovlig bark och skrovlig röst.
Ordformer och varianter av skrovlig
Skrovlig är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet skrovlig
Gräng beskriver strukturer som kan förklaras som skrovlig, ojämn eller kornig. Begreppet används ofta för att beskriva ytstrukturen på till exempel målarduk, papper och läder.
Den övre ytan framför och lateralt om dessa fasetter är skrovlig och utgör fäste för flera ligament och ursprung för m. extensor digitorum brevis ("korta tåsträckarmuskeln").
Den konkava insidan är riktad medialt bakåt. Medialt artikulerar överkäken (maxilla) mot en skrovlig, triangulär yta. På den laterala sidan finns en slät, konkav yta vars övre del utgör den främre avgränsningen av fossa temporalis och nedre del en del av fossa infratemporalis. I närheten av insidans mitt finns foramen zygomaticotemporalis där nerver passerar.
Knäckepil (hängpil) eller skörpil (Salix fragilis) är ett lövträd i familjen videväxter som gärna växer nära vatten och som länge har odlats som prydnadsträd kring dammar och vattendrag. Det kan bli 20–25 meter högt, ibland närmare 30 meter, och med tiden även bli mycket tjockstammigt med skrovlig bark.
Kvadern kan ha avfasade kanter och skrovlig framsida, ibland med mönster, så kallade "mönsterhuggna kvaderstenar" såsom på ett flertal tidigmedeltida kyrkor i Sverige, till exempel Rydaholms kyrka.
Taggutskottet är tjock, brett och ungefär kvadratiskt. Utskottet utmynnar i en skrovlig, ojämn kant som ibland är urgröpt i den tjockare nedre delen.
Squamans (den vertikala delen av pannbenet) kanter är tjocka och sågtandade. Den övre kanten vilar mot hjässbenen (os parietale) och är avfasad invändigt. De laterala kanterna upptar trycket från dessa ben och är avfasade utvändigt. Kanterna övergår nedtill i en triangulär, skrovlig yta som ledar mot kilbenets (os sphenoidale) stora vinge. De bakre kanterna vid ögonhålorna är tunna och ledar mot kilbenets lilla vinge.
Videsläktet eller pilsläktet (Salix) är ett släkte i familjen videväxter, och växer som träd, buskar, ris eller örtlika dvärgbuskar. Träden i släktet kallas normalt pilträd, medan de mer buskliknande arterna oftast kallas vide. Annars brukar pilar kallas de arter som har blomning och lövsprickning samtidigt, medan arter som blommar på bar kvist kallas vide. Släktet har omkring 400 arter. Videns gråaktiga bark är slät eller skrovlig och med en ved som ofta har åsar under barken. Dess vinterknoppar har ett knoppfjäll och bladen är strödda, enkla och naggade eller fint sågad. Viden är tvåbyggare med blommor samlade i axlika hängen.
Pimpsten är vanligen rik på kiselsyra och kan variera i färg, från vit, gulaktig till grå- eller grönaktig. Även olika grå nyanser förekommer. Den är spröd och har skrovlig yta. Den kemiska sammansättningen kan precis som hos solid lava variera mycket, så själva mineralet kan klassificeras som exempelvis felsit, ryolit eller basalt i vissa fall.
Skrovlig på Engelska
- rough, rugged, raucous, harsh
- harsh voice, a rough surface
