Skrämmande Synonymer Betyder Uttal

• förfärande
• kuslig
• läskig
• otäck

Hur används ordet skrämmande

1. Ljussättning används inom teater, film, TV och andra framträdanden. Genom att placera olika slags ljuskällor (strålkastare) på olika sätt i förhållande till aktörer och miljö, genom att filtrera ljuset via färger och gobos (titanlegerade plåtar med utskurna mönster) och genom att ändra på ljusstyrkan kan ljussättaren skapa olika effekter. Genom att aktivt hantera färglära tillsammans med optik och ljusintensitet kan till exempel ett rum fås att verka kallt, varmt, stort, litet, högt, lågt, skrämmande, romantiskt och så vidare. Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) skrev 1810 en färglära som fortfarande till viss del är tillämpbar i ljussättningsarbete, även om den är omtvistad. (källa)
2. Inledningsvis symboliserade den vitklädda personen med ljus sannolikt Jesusbarnet (efter tyskt mönster), snarare än Lucia: Reformert kristna i Nederländerna brukade låta någon klä ut sig till Jesusbarnet i syfte att skänka barn gåvor 5-6/12, som en protestantisk ersättning för sankt Nikolaus liknande funktion i romersk-katolska miljöer. Bland tyska lutheraner och herrnhutare flyttades datum från 5-6/2 till 24-25/12, och Jesusbarnet åtföljdes av en skrämmande hjälpreda, djävulsgestalten Krampus – föregångare till den svenska och finska julbocken. När sedvanan spreds till Sverige placerades personen klädd till Jesusbarn på en dag – luciadagen – medan Julbocken placerades på en annan dag – 24/12. Sedan åtminstone 1820 är det belagt att den vitklädda gestalten – under inflytande av det valda datumet, 13/12 – skall symbolisera Lucia, snarare än Jesusbarnet. (källa)
3. Jan Holmberg i sin skrift Medialitet i antologin Litteraturens offentligheter menar att människan verkar vara rädd för medier, på grund av att människan föreställer sig fulländad och att varje behov av ett medium i sig visar på människans tillkortakommande. Dock menar han även att formeln gäller att ju nyare mediet är, desto mer skrämmande är det, och ju äldre det är, desto mer har det trängts bort just som medium, och exemplifierar med elden som få människor idag skulle kalla för ett medium: "så länge ett medium är nytt framträder det som just ett medium. Det tycks som att mediernas kuslighet härrör från graden av synlighet i deras medialitet. Så kanske kunde vi omformulera formeln ovan: nya medier är inte kusliga för att de är nya, utan för att de så tydligt är medier och omvänt, ju äldre medium, desto mer bortträngt blir själva dess mediala egenskaper." Det har gjort att, enligt Holmberg, bland annat boken har tappat sin medialitet och att människan därmed glömt bort vad boken egentligen är. (källa)
4. Ett monster eller odjur är en missbildad och skrämmande varelse, och/eller fiktiv varelse som inte tillhör någon känd art. (källa)
5. Odjur är olika djur som på något sätt är skrämmande. Begreppet är dock mångtydigt då det även kan användas som beteckning på otrevliga människor m.m. (källa)
6. Redan i det forna Egypten bar både män och kvinnor inom aristokratin peruker som skydd mot solen eller som tecken på status. Detsamma gällde flera andra antika folkslag som: assyrier, fenicier, sumerer, greker och romare. Inom den grekiska teatern användes olikfärgade peruker för att karakterisera skilda roller. I kejsartidens Rom förekom det att såväl män som kvinnor bar peruk. Vissa naturfolk har i skrämmande syfte använt peruk i krigstid. (källa)
7. På politikens område är Thomas Hobbes Leviathan berömd för sin deduktiva uppbyggnad och sina skrämmande slutsatser om ledarens legitima och närmast oinskränkta makt i samhället. Thomas Hobbes beskriver naturens mekaniska lagar som strikt styr allting i naturen, inklusive människors beteende. Människans naturliga beteende är enligt Hobbes egoistiskt, hennes strävan är att sätta sig över alla andra människor genom att tillskaffa sig till exempel makt. I naturtillståndet, skriver Hobbes, blir hela livet ett allas krig mot alla (bellum omnium contra omnes) och livet blir således inte värt att leva. För att undvika ett sådant tillstånd var det nödvändigt att utse en suverän, en envåldshärskare vars funktion var att skydda människorna mot varandra, en Leviathan, som i utbyte mot makt kan skänka trygghet åt folket, åtminstone inom staten. (se f ö Naturrätt). (källa)