Släktnamn Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet släktnamn

1. Hos romarna särskilt övergick adoptivsonen fullkomligt till adoptivfaderns familj, fick barnaställning och arvsrätt i förhållande till honom samt antog hans namn, stånd och offertjänst, men bibehöll ändå sitt gamla släktnamn (nomen) med förändrad ändelse såsom ett andra tillnamn (cognomen). (källa)
2. Dess vetenskapliga släktnamn Chimæra kan härledas från Chimaira som i grekisk mytologi var namnet på ett sagodjur, som kunde vara lejon, get eller drake. Artepitetet Monstrosa är latin för vidunderlig. Sitt svenska trivialnamn har den fått för att den med sin långa tunna stjärt kan liknas vid en mus. Liknelsen vid en mus går, med olika variationer, igen i flera språk. På sina håll kallas den håmus. (källa)
3. Horthorn eller Törne Matssons ätt är en nutida konventionell benämning på en svensk medeltida frälseätt av lagmän med ursprung frånärke som inte själva använde något släktnamn. Ätten kallas idag för Hjorthorn på grund av de bevarade sigill med vapensköldar, som avbildar ett hjorthorn som bildar en nästan sluten cirkel inne i skölden. (källa)
4. Lord är icke någon speciell adelstitel, utan en allmän benämning för innehavare av vissa titlar och värdigheter (till exempel för de olika graderna inom pärsvärdighet, såsom hertig, markis, och så vidare). Dessutom används benämningen lord enligt vedertaget bruk (by courtesy) om söner till vissa pärer, nämligen om yngre söner till hertigar och markiser (då med tillfogat dop- och släktnamn, till exempel Lord Hugh Cecil). Som titel används lord alternativt i stället för den egentliga adelstiteln till och om markiser, earler och viscounter (till exempel Lord Salisbury, Lord Rosebery, Lord Kitchener i stället för Marquess of Salisbury, Earl of Rosebery, Viscount Kitchener) samt undantagslöst om engelska baroner (till exempel Lord Loreburn i stället för baron Loreburn). Såsom tilltalsord till en lord begagnas my lord eller your lordship. (källa)
5. Namnlagen är en svensk lag som reglerar svenska medborgares skyldigheter och rättigheter rörande personnamn, i betydelsen borgerligt namn. Namnlagen omfattar även nordiska medborgare bosatta i Sverige. Lagen ersatte vid sin tillkomst en äldre namnlag (SFS 1963:521) som var den första i sitt slag. Tidigare hade namnfrågor reglerats genom förordningar. Förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn, vanligen kallad namnlagen, kom att ändras 1919, 1920, 1921, 1922, 1931, 1946 och 1962. (källa)
6. Islänningar använder inte släktnamn, utan sätter i stället ett patronymikon (av typen Gunnlaugsson eller Finnbogadóttir) efter tilltalsnamnet. Islänningarna föredrar att bli omnämnda med tilltalsnamnet. Som en kuriositet kan nämnas att telefonkatalogen är sorterad i bokstavsordning efter förnamnet. (källa)
7. Patronymikon (pluralis patronymikon eller patronymika, av grekiska pater, fader, och o'nyma, namn) eller fadersnamn (farsnamn) är ett tillnamn som har bildats av faderns förnamn för att markera vem en persons far är. Namn som bildats till moderns namn kallas metronymikon. Bruket var förr vanligt i många språk, och patronymika tillämpas än idag i Mellanöstern och Nordöstafrika, i Ryssland, där det ligger mellan förnamn och efternamn, och i isländska namn, där även metronymika används. I många länder har patro‐ eller metronymika omvandlats till vanliga familjenamn eller släktnamn som ärvs från föräldern, exempelvis svenska sonnamn, men patro‐ eller metronymika ska inte förväxlas med familjenamn. (källa)
8. Före 1901 års släktnamnsförordning använde de flesta i Sverige ett patronymikon i stället för ett släktnamn. Förordningen ändrade inte omedelbart på detta. I själva verket tog det många år innan förordningen påverkade namnskicket generellt, eftersom den inte tvingade någon att anta ett efternamn utan endast reglerade hur ett sådant antagande skulle gå till. Det problem som föranlett förordningen var nämligen inte främst att folk inte tog sig efternamn, snarare att de tog sig efternamn lite hur som helst. Det klagades bl a på att kända kriminella av vissa skäl antog efternamn de uppfattade som adliga. Bruket av patronymikon fortsatte i delar av Sverige under flera årtionden och åtgärdades inte lagstiftningsvägen förrän med namnlagen som trädde i kraft 1 januari 1964 och bl a bestämde att de som fortfarande använde patronymikon skulle, om de så önskade, anta släktnamn senast 1966. De som inte ansökte om ett släktnamn fick efter 1966 sina patronymikon registrerade som efternamn. (källa)
9. Prefix kallas även prepositioner eller artiklar som hör till ett släktnamn (av typen von, af eller De La). Det kan även beteckna räkneord som milli, kilo och giga. (källa)