Slät Synonymer Betyder Uttal

• jämn
• jämna
• jämnt
• kal
• len
• plan

Hur används ordet slät

1. Underhållet på grusvägar är nästan alltid lågt, i vissa fall minimalt. Det är också större risk för försämrad framkomlighet på dessa vägar, eftersom eventuella skador inte prioriteras lika högt på dessa vägar som på övriga vägar. Vägojämnheter till följd av tjälskador och tvättbrädor är vanliga på grusvägar. Vid riktigt hög trafikbelastning ökar risken för att vägen skall köras sönder, då grusvägar lätt eroderar på grund av att slitytan försvinner genom erosion. Särskilt stor är risken om vägen inte är försedd med diken, då det betyder att allt regnvatten samlas på vägbanan och ökar erosionen. En ojämn grusväg kan göras slät med en väghyvel. (källa)
2. Guava är en städsegrön buske eller litet träd med utbredda grenar, som kan bli 10 m högt. Barken är slät och kopparbrun, den flagnar och visar de gröna undre lagren. Unga grenar är fyrkantiga och dunhåriga. Bladen är aromatiska om de krossas, motsatta med korta bladskaft, ovala till avlångt elliptiska med något oregelbunden kant, 7-15 cm långa, 3-5 cm breda, läderartade med tydliga parallella nerver, mer eller mindre dunhåriga på undersidan. Blommorna sitter i små samlingar i bladvecken, de är svagt doftande, till 2,5 cm i diameter. Kronbladen är 4-5, vita och faller tidigt. Ståndarna kan vara så många som 250 stycken, de är vita med blekgula ståndarknappar. Frukten har en söt, myskaktig doft, den kan vara rund, ägg- eller päronformad, 5-10 cm lång med kvarsittande rester av foderbladen i spetsen. Färgen är gul, ofta med en rosa ton. Fröna är många, 112-535 stycken men mer eller mindre kärnfria sorter förekommer. (källa)
3. Flåhacka är ett verktyg som vanligen används vid dikningsarbete, i Sverige tidigare ofta vid moss- eller myrodling. Den finns i flera storlekar och utföranden. Flåhackans blad är brett, ibland rakt men oftast spetsigt. De spetsiga är användbara för att arbeten där man vill ha efterlämna en jämn och slät yta. Flåhackan är än i dag ett viktigt redskap i utvecklingsländer i brist på motoriserade redskap. (källa)
4. Blixthalka uppstår inte bara vid regn, utan kan även uppstå vid kraftig dimma. Frysningen saktar då ned, på grund av latent värme som frigörs vid vattnets fasövergång från gas till is. Denna process kallas sublimering och medför att dropparna flyter ut och sammanvävs till en i det närmaste idealt slät vätskefilm, innan de fryser till en extremt hal hinna. Till skillnad från snö, slask, rimfrost och andra typer av isväglag, innehåller denna ishinna minimalt med luftbubblor. Detta är anledningen till att den är genomskinlig. Blixthalka har ofta en matt yta, snarare än sådan glansig yta man förknippar med hal is. Detta gör att bilförare lätt kan förväxla blixthalka med våt vägbana, då de båda väglagen kan ha snarlikt utseende. Blixthalka är därför farlig i dubbel bemärkelse. (källa)
5. Hasselsnoken har ett litet huvud med tydliga fjäll, och har oftast brunaktig eller gråaktig grundfärg med två längsgående rader med mörka fläckar eller band på ryggen. På sidan av huvudet löper ett brunsvart band över ögat. På ovansidan av huvudet har arten en stor, mörk teckning av varierande form. Buken är grå till blågrå hos honan, rödaktig hos hanen. Hasselsnoken kan förväxlas med huggorm, men till skillnad från huggormen har hasselsnoken rund pupill (huggormen har vertikal pupill). Som mest kan hasselsnoken bli 80 centimeter lång, men den blir oftast inte längre än 60 till 70 cm. Till skillnad från huggorm och vanlig snok är fjällen släta. Arten kallas därför även slätsnok eller slät snok. (källa)
6. En helbräddad bladkant är helt utan inskärningar, slät. Den latinska termen är integer eller integerrimus om den är totalt slät. (källa)
7. Oftast är formen konlik med slät eller välvd botten. Hinkar tillverkas numera vanligen av plast, ibland även av metall. Innan industrialiseringen tillverkades hinkar ofta av trä på samma sätt som tunnor och andra laggkärl. (källa)
8. Berghällar i Skandinavien har ofta en slät och mjukt rundad yta, som spår av istiden. Den långsamt flytande landisen medförde sten och grus som slipmedel. Spåren av istiden studeras inom kvartärgeologin. (källa)