Vad betyder och hur uttalas slagghög
Slagghög uttalas slagg|hög.
Ordformer och varianter av slagghög
Singular
- slagghög
- obestämd grundform
- slagghögs
- obestämd genitiv
- slagghögen
- bestämd grundform
- slagghögens
- bestämd genitiv
Plural
- slagghögar
- obestämd grundform
- slagghögars
- obestämd genitiv
- slagghögarna
- bestämd grundform
- slagghögarnas
- bestämd genitiv
Slagghög är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet slagghög
Eftersom slaggen annars var ett relativt värdelöst material kastades den ofta på slagghögar (slaggvarp) omkring smältverket, vilka har kommit att dominera gruvlandskap och liknande runt om Sverige. Dessa slaggvarp skall dock ej förväxlas med varp (malm) från gruvbrytningen. Den blåa slaggen utan föroreningar kallas i Bergslagen bergslagssten och den kan vidarebearbetas till exempelvis smycken. Avsättningar av stelnad slagg vid blästerformorna eller på kallare delar av murverket i schaktugnar och härdar för metallsmältning kallas nas.
På grund av klagomål över brister i fyrarnas beskaffenhet, bland annat ansågs fyrpannorna var för låga och skymmas av de höga slagghögarna som samlats på ön, uppsattes 1766 en mistsignalklocka i en klockstapel på ön. Samtidigt fördubblades bemanningen, två fyrvaktare arbetade på ön i skift om 14 dagar. 1826 beslutades om att fyrarna skulle hållas brinnande året runt. Vid det laget var de båda fyrarna mycket föråldrade, och 1831 beslutades därför om att byggnation av två nya fyrtorn.
Kråkbodarna är rik på rester efter myrmalmsframställning. 1969 utgrävdes en slagghög och en varp, varvid även rester efter en ugn påträffades. Fem C-14 prover gav dateringarna 665, 740, 774 och 805 e. Kr., och järnframställningsplatsen är med högsta sannolikhet vikingatida.
Ågs bruk är en by och tidigare järnbruk vid Ågsjön i Svärdsjö socken, Falu kommun, Dalarna. Bruket, som ägdes av Stora Kopparbergs Bergslags AB, nedlades 1928. Kvar idag finns den bevarade masugnen med tillhörande rostugn samt en stor slagghög.
Lämningar efter blästerugnar, slagghögar, kolningsgropar och depåer av smidbart ämnesjärn återfinnes från folkvandringstid bland annat i Mellannorrlands inland, på boplatser i närheten av myrar och järnrika sjöbottnar, varifrån myrmalm kunde insamlas. Järnhandel skedde längs älven Ljungan och vid kusten, vid orter som utmärks med storgravar, myntskatter och andra elitbetonade fynd. Huvudavnämare för denna handel var Mälardalen. Från Vendeltid kom istället Bergslagen att få en framträdande roll i järnproduktionen.
Jönshyttan är en medeltida bergslagsmiljö vid sjön Ljustern strax väster om Säter. I Jönshyttan smältes på 1500-tal den silvermalm som bröts vid Östra Silvbergs gruva. På 1600-talet framställdes även tackjärn på platsen, troligen i en så kallad mulltimmerhytta. Av hyttanläggningen återstår idag bara några slagghögar och husgrunder, bland dem grundstenar efter den rike silvbergsfogden Stig Hanssons timmerhus.