Slamra Synonymer Betyder Uttal

• oväsen
• skramla

Hur används ordet slamra

1. Rockbandet, som uppstod som ett rent coverband, utvecklades snabbt när man började skriva egna låtar, inspirerade av den tidiga punken, pubrock och New Wave. Den första singeln, "En spark rätt i skallen" (Jönsson/Schiffman) gavs ut på skivbolaget Bellatrix i Malmö och innebar bandets genombrott. Fiendens Musik stod mellan den gamla svenska musikrörelseproggen och den nya fräscha punken. Scenframträdandena präglades av högt tempo, snabba låtar, slamrande gitarrer, brölande sax och en febril scenshow med musiker som bokstavligen ramlade över varandra. Fiendens Musik spelade tillsammans med band som Ebba Grön, Dag Vag, Grisen Skriker, TT Reuter och andra i den punkrörelse som de inte tillhörde men sympatiserade med. (källa)
2. Musikinstrumentval och orkestreringar på dessa och kommande album innehöll ofta ganska vitt spridda element. På Waits självutnämnda "orkesterskrotupplag" fanns rosslande harmonium, slamrande slagverk (ofta spelade av Ralph Carney som brassband eller soulmusik), närmast atonala gitarrer (kanske bäst exemplifierade av Marc Ribot) och föråldrade instrument (många av Waits album har spelats in med en skadad, opålitlig Chamberlin och flera nyare album har innehållit den sällan använda Stroh-violinen). (källa)
3. Efter andra världskriget sköttes hela flottans personalhantering från Skeppsholmen. De stora slamrande hålkortsmaskinerna fick stå i berget och delar av kustflottans arkiv och hemliga sjökort förvarades här fram till 1970-talet. År 1969 flyttade marinkommandochefen till Musköbasen och bergrummet på Skeppsholmen blev mobiliseringsförråd fram till mitten av 1980-talet. På 1990-talet revs all inredning. Därefter fick bergrummet vara kuliss för bland annat några Martin Beck-filmer och TV-serien Kommissionen. (källa)
4. Snöfinken har en rad olika läten. Bland locklätena hörs jamande "mjäh", hesa "zjiih" och korta "ti zy". Även ett slamrande "tjett-tjett-tjett-tjett" hörs, liksom vid oro ett rullande "tir'r'r'r". Sången framförs i sångflykt eller sittande på en sten, en varierande, stötig serie med återkommande pressade drillar och sparvröst. Även ett dämpat kvitter framförs som skuggsång. (källa)