Slips Synonymer Betyder Uttal

• kravatt

Hur används ordet slips

1. Inom kläder och mode utgör halsen ett intressant gränsområde mellan den klädda kroppen och det nakna ansiktet och huvudet. Hit hör kragen eller dess frånvaro (dekolletage, urringning), slips, kravatt, halsduk och halsband. (källa)
2. Halsdukar kan användas exempelvis för att uttrycka tillhörighet i en supporterklubb eller mot kyla. Vanligaste materialet idag är syntet men även ylle och siden används. Under första halvan av 1900-talet användes begreppet halsduk ofta även synonymt med kravatt, det vill säga slips och fluga. (källa)
3. Herrbetjänt är en trä- eller metallställning på vilken man kan hänga sina kläder, till exempel en kostym. Ställningen har vanligen plats för skor och kostym samt ibland även för manschettknappar, slips, slipsnål och liknande accessoarer. (källa)
4. Jacketten består av en rock, vanligtvis svart eller grå till färgen, med rundade så kallade "svalskört", grårandiga byxor utan slag och i regel grå eller "buff-färgad" (ljust gulbrun) väst. Den sistnämnda kan dock numera förekomma i många olika färger, ofta även i brokadmönster. Till jackett bärs slips eller plastron, men även fluga kan användas. Grundtypen är grå med endast struktur eller randning, men även här förekommer numera – inte minst i Storbritannien – en rik variation. Skjortan till jackett kan ha såväl nedvikt mjuk krage som stärkkrage. Skor (eventuellt lackskor) och strumpor skall vara svarta, handskar däremot helst grå eller i sämskinn. Som huvudbonad till jackett bärs ofta svart eller grå cylinderhatt. (källa)
5. En kravatt är en manshalsduk. Ordet används också för andra accessoarer, bland annat slipsar och långa halsdukar, och även för motsvarande plagg för kvinnor. Ordet kravatt kommer från franskan och är bildat från nationalitetsbeteckningen kroat . Kroaterna anses vara de som introducerade kravatten. Det kroatiska ordet för slips är 'Kravata'. (källa)
6. Kvävning kan orsakas av fysiskt hinder för luften att komma ned i lungorna, som vid skador på bröstkorg, hårt knuten slips eller astma, av att inandningsluften har för låg syrehalt eller innehåller gifter som förhindrar syretransport såsom kolmonoxid. (källa)
7. Vid speciella tillfällen såsom tentamina, redovisningar, studiebesök, gästföreläsningar, bär lantmästarstudenterna sin skoluniform som kallas sparkdräkt. Uniformen består av mörkblå kavaj med mörkgrå byxa eller kjol, varje ny klass får även designa sin egen slips som bärs med sparkdräkten. Sparkdräkten togs fram en gång i tiden i nivellerande syfte. Lantmästarkåren anordnar fester på Alnarps campusområde, som Gåsaboston och Vårbal, liksom större evenemang som karnevalen, vilken lockar tusentals besökare varje år. (källa)
8. Ett annat slag är tilläggserbjudande då man erbjuds köpa en annan vara särskilt förmånligt om man köper båda, till exempel en slips om man köper en skjorta. (källa)
9. Polotröjan uppträdde först under 1890-talet som en artikel för sportiga aktiviteter. Ursprunget var en tjock ulltröja som gjordes bekvämare och lättare att bära för folk som såg den gamla ulltröjan för obekväm att bära direkt mot huden. Sjömän och vanliga arbetare började använda polotröja i början av 1900-talet. Tröjan blev då lättare, tunnare och mer varierad med avseende på färger och modeller. Dessa lättare polotröjor förblev populära både hos manliga och kvinnliga utövare av fotboll, ishockey och golf fram på 1920-talet. Under 1920-talet blev polotröjan lite av en "antislipströja", dvs. en snygg tröja för folk som ville vara formella utan att bära slips. Senator Ted Kennedy tillhör denna grupp av bärare. Polotröjan var fortfarande vanlig hos fotbollsmålvakter fram på 1950-talet i Storbritannien. Det finns dock inget bevis för att polotröjor användes av hästpoloutövare, vilket en del anser förklarar namnet. Utan det är snarare så att britternas "polotröja" är den tröja som svensken kallar piké (efter materialet på tröjan), vilken används av hästpolospelare. (källa)
10. Under 1800-talet blev det på mode att bära en löskrage som tvättades och stärktes för sig och inte tillsammans med skjortan. I början bar, förutom kragen, det anglikanska prästerskapet en vit slips eller en vit fluga, tillsammans med väst och en lös, kassockliknande, knälång prästrock med knäppning till midjan. Alternativt bars en vanlig kosrtym och en rabat. Under det tidiga 1800-talet bar evangelisterna ofta en rock med skört för att skilja sig från det högkyrkliga prästerskapet som föredrog prästrocken. Skillnaden nämns så sent som 1857 i Anthony Trollopes Biskopen i Barchester. I mitten av 1800-talet började anglikanska präster bära kragen bakvänd vilket ledde till den första versionen av det som kallades "hundhalsbandet". Denna typ av utmärkande klädedräkt sågs av de högkyrkliga som en kontroversiell utmaning, men efterhand som tiden gick blev kragtypen allt vanligare och bars även efter att löstagbara kragar kommit ur modet bland allmänheten. Även om den svarta västen numer fått ge plats för den svarta skjortan har kragen blivit en naturlig del av klädedräkten för merparten av det anglikanska prästerskapet. Vissa väljer dock att klä sig som en del frikyrkopastorer gör, det vill säga i vanliga kläder som inte anspelar på bärarens yrke. (källa)