Slut Synonymer Betyder Uttal

• final
• fullbordande
• färdig
• förliden
• stop
• till ända
• tillända
• trött
• upphöra
• upphörande
• uttröttad
• ända
• ände
• ändelse
• ändpunkt
• över

Hur används ordet slut

1. Det tycker jag inte. Det som var deras uppdrag var att gå in och titta på slutsatserna i vår egen utredning. Och den extra granskningen bekräftar den bild som vi tagit fram. (källa)
2. Okej, när Gustaf leder familjen i en bordsbön som aldrig vill ta slut är han too much. Men i övrigt tecknas ett trovärdigt porträtt av den nyktra alkoholisten som i tron hittar mening och tillhörighet, men som samtidigt fortsätter brottas med svåra frågor om sanning och identitet. (källa)
3. När "The division 2": s huvudberättelse är slut genomgår världen en dramatisk förändring, när organisationen "Black tusks" invaderar. Pressbild. (källa)
4. Han vill inte gå ut. Vad ska han säga? Ingenting är ju klart. Men bilen ska gå och han kan omöjligen nå den utan att passera praktsalen. När han till slut träder ut bländas han av ljuset från tv-kamerorna. Han hör bara ett öronbedövande jubel. Han tar sig till ett hörn där de byggt upp en tillfällig estrad. Han säger. (källa)
5. Så kunde legenden tala, men bättre än den skulle den opoetiska, psykologiska analysen kunna förklara den stämning av landsflykt ur en hopstörtande diktarvärld, som omsusar Strindbergs verk vid 1880-talets slut och 1890-talets början och visa, hur det kommit sig, att en av vår vitterhets frodigaste inbillningar, ett av vår poesis rikaste sinnen mitt i mannaårens kraft velat abdikera för att i stället söka vinna forskarens så mycket torrare lager. Den psykologiska analysen skulle resonera ungefär så här. (källa)
6. Genom att skjuta kulorna fram och tillbaka enligt olika regler kan man hantera de fyra enkla räknesätten addition, subtraktion, multiplikation och division. Men möjligheterna är inte slut därmed: det finns regler för utdragning av såväl kvadratrötter som kubikrötter. Fjärde roten kan beräknas genom att man bestämmer kvadratroten två gånger successivt. (källa)
7. Seden kom till Sverige under 1800-talets slut. På Ersta diakoni infördes på 1870-talet med förebild från Kaiserwerths diakonianstalt i Tyskland en adventsgran. Granen hade 28 ljus, av vilka sju ljus, ett för varje dag i veckan tändes varje adventssöndag. Seden fick stor spridning i landet, och från denna tradition utvecklades en sed, dels med en ljusstake med sju ljus, ett för varje dag i veckan, och en med fyra ljus, ett för varje söndag i advent. Denna blev vanlig i Sverige under 1920- och 1930-talen. I Sverige är många adventsljusstakar tillverkade av lackerad stålplåt och kan pyntas med fönsterlav eller närbesläktade renlavar (ofta felaktigt kallade mossa eller vitmossa som är en annan växt) och eventuellt småpynt, till exempel tomtar, kottar, bär och flugsvampar. Ljusen är i Sverige vanligen vita, men även röda förekommer. Adventstidens liturgiska färg är lila eller blå, och det är en vanlig färg på flera av adventsljusen bland troende, ofta i kombination med ett vitt, rött eller rosa ljus för jul. I de flesta västerländska kulturerna har adventsljusstaken formen av en krans och kallas då vanligen adventskrans. Det finns även adventskransar med fler ljus än fyra, som används inom vissa religioner. (källa)
8. Vid 1400-talets slut var Stockholms stads gator stenlagda med ränndalar. Under 1700-talet indelade man ibland gatan i rutmönster ej större än 3 till 4 alnar (180–240 centimeter). Rutindelningen syftade till att stabilisera gatstenen. Rutindelningen användes även dekorativt. Norrbron fick Stockholms första trottoar av huggna stenar 1809, trottoarens höjd var 35 centimeter från gatan. Klagomålen på gatorna var dock många. Överståthållaren klagade i sin ämbetsberättelse 1827–1932 på att gatorna är illa lagda med ojämn sten, saknar trottoarer och på många ställen saknas rännstenar, varför de är svåra att renhålla, obekväma för åkande och särskilt för gående personer. År 1837 kom gatuläggare från Berlin som lärde de svenska stenhuggarna bli skickligare på sitt jobb. I början av 1900-talet användes oftast det som kom att kallas "fältsten" (kullersten), på 1920-talet började man använda "smågatsten" (se bilden till höger). Lokalt i och kring stenbrotten i Bohuslän, som stod för en stor del av produktionen av granit till gator, vägar och hus, kallas smågatstenen för knott. Från 1920- till 1950-talet pågick stora stenläggningsarbeten på Sveriges riksvägar. Gatsten av granit var vid den här tiden billigare och mer lättåtkomligt än asfalt, och depressionsåren ledde till att många vägar stenbelades då det sysselsatte svensk stenhuggningsindustri och stenläggare. Det var ett tungt jobb, en kvadratmeter gatsten väger drygt 200 kilogram (genomsnittsstenen är en kubikdecimeter stor och kubformad) vilka sattes ut för hand. År 1953 var exempelvis hela dåvarande Riksväg 2 belagd med gatsten. I mitten av vägen lades ett lager kol som mittlinje vilket gav vägarna ett karaktäristiskt "ormskinnsmönster". Efterkrigstidens höjda kostnader för arbetskraft, asfaltens positiva egenskaper, bland annat ansågs den betydligt regnsäkrare (inte hal som gatsten) ledde till att de gatstensbelagda landsvägarna asfalterades efter hand. I många fall lades ett lager asfalt ovanpå gatstenslagret. Antalet landsvägar som är gatstensbelagda är numera fåtaliga. Ett exempel är Kristianstadsvägen/Riksväg 9 i Simrishamn från Tobisvik i stadens utkant in till centrum. (källa)