Slutstavelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet slutstavelse

1. Katalex är en ofullständig versfot, bestående av en betonad stavelse, som "saknar" en obetonad slutstavelse. Den saknade stavelsen ersätts med en cesur. Ordet katalex kommer av grekiska katalektikos, av katalegein som betyder 'upphöra'/'att lägga sig', versen går till vila innan det metriska mönstret fullföljts till slut. (källa)
2. Annat som kan tänkas fungera bra som spondéer är till exempel tvåstaviga sammansatta ord som stolsben och koltrast, där slutstavelserna innehåller någonting att "dröja kvar" lite på vid utläsning, till skillnad från tvåstaviga ord som stolen och sparka, där en liten efterföljande paus kan behövas om de används som tvåstaviga versfötter i till exempel hexameter, där de skall kombineras med daktyler och inte bli "kortare" än dessa, dvs. inte störa rytmen. (källa)
3. I nutida svenska märker vi inte längre så mycket av skillnaderna mellan olika kasus, men länge hade vi en mycket mer invecklad grammatik än vad vi har nu. Och ännu i dag har vissa ord slutstavelsen -er, som ursprungligen var en nominativändelse, men som nu ingår i rotmorfemet. Det förekommer i adjektiv som "nyter" och "yster" och i substantiv som "dummer", "toker" och "slarver". Annars hittar man lättast gamla nominativformer i äldre texter och sånger. I visan "Goder afton, goder afton" finns en redan i titeln, och i "Staffansvisan" finns raden "Ingen dager synes än". Och relativt nyligen använde Alice Tegnér gärna nominativformer i sina visor, som i "Dansa, min docka, medan du är unger, när du blir gammal, blir du så tunger", och i "Sockerbagaren" finns raderna "Och är du snäller, så kan du få, men är du stygger, så får du gå". I filmen Ronja Rövardotter säger också en av rumpnissarna: "Nu blev det kväller". Dessutom finns det ordpar, där både den gamla nominativformen (som har ändelsen -e) och den gamla ackusativformen (som har ändelsen -a) lever vidare i språket, fast ofta med något olika betydelser: ande/anda, bräde/bräda, flotte/flotta, grädde/grädda, mosse/mossa, timme/timma, ände/ända. (källa)