Släktbok Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet släktbok

1. Olof Hersesson, även kallad "Gamle Olof", är den tidigast säkerställde anfadern för Buresläkten. Olof omnämns i Johan Bures stora släktbok över den så kallade "Bureätten". Inget födelseår är känt, men utifrån kronologin i släktboken bör han ha varit född i slutet av 1300-talet. Han bodde i Bureå, Skellefteå socken. Olof är belagd genom en kombination av många muntliga vittnesmål, som år 1600-1601 nedtecknades av Johan Bure, och DNA-analyser av Olofs nutida ättlingar. (källa)
2. Man lämnade in dokument den 7 februari 1686 för introduktionen av släktet till "Släktböcker över furstar och adelsmän" (Velvet-boken), och klargjorde Selivanoff's släktforskning. Selivanoffätten ingår i VI-delen (pelarens adelsfamiljer) av släktböckerna från Ryazan. De har beviljats examensbevis för ärftlig ädel värdighet, för bärare av efternamnet "Selivanoff". (källa)
3. Släkttavlan uppförd enligt Hans Gillingstams Slattarnas äldre filiationer från artikeln Studier rörande Vasatidens lågfrälse, baserad på den enda kända, från 1540-talet härrörande avskriften av Biskop Hans Brasks släktbok. (källa)
4. Bertil Perssons son Per Bertilsson eller Per Bonde (död något av åren 1482—85) på Upplo i Magra, Älvsborg, var 1481 häradshövding i Ale. En annan son, Brynte Bertilsson (död 1510), som också skall ha bott på Upplo och var gift med Christina Tordsdotter (Store), (enligt Biskop Hans Brasks släktbok), var häradshövding i Kulling. Enligt Yngsta rimkrönikan stupade han mot danskarna i striden vid Örkelljunga. Olaus Magnus har skildrat, hur änkan lyckades återfå hans lik, som av hans söner bars hem till Västergötland på sju dagar. En dansk visa uppger, att Brynte Bertilsson i denna strid var svenskarnas banerförare och blev nedhuggen av danskarnas befälhavare Tyge Krabbe. (källa)
5. Ett stort antal Bureättlingar och deras inbördes släktskap finns redovisade i en släktbok som antikvarien Johan Bure upprättade under 1600-talets första årtionde. Boken grundades på Johan Bures intervjuer med släktingar runt om i landet. Släktboken är unik för sin tid på så sätt att den till stor del redogör för släktskapen bland personer i den svenska allmogen. Under perioden 1640–1740 kompletterades släktträdet bakåt med obelagda kopplingar till stormaktstidens elit, mytiska medeltidsgestalter, och personer omnämnda på runstenar. Följden blev att Bureätten gjorde anspråk på att vara en av de äldsta adliga släkterna i riket med två medeltida hjältar – vars kopplingar till Bureätten ifrågasatts – vid namn Fale i släktträdet. Genom DNA-släktforskning på nu levande Bureättlingar, och källkritisk granskning av en tidigare originalhandskrift av släktboken som återupptäcktes 2008 i finska Riksarkivet, har stora delar av släktboken kunnat verifieras tillbaka till kring år 1400. Några grenar, som också tidigare varit ifrågasatta utifrån källkritikens kriterier, har kunnat förkastas, och ytterligare grenar har kunnat läggas till Bureätten. Den på 1620-talet adlade släkten Bure började påstås tillhöra Bureätten på manssidan, något som modern DNA-sekvensering visat inte stämmer, vilket dock aldrig heller hävdas i deras adelsbrev. De adlade bröderna härstammade från Bureätten (som både innefattar kvinnor och män) genom sin mor. (källa)