Släktförbindelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet släktförbindelse

1. Där Stampgatan nu går fram, ledde förr i tiden stora landsvägen öster ifrån, in förbi tullhuset mot Drottningporten och själva Staden inom Vallgraven. Strax innan man nådde tullhuset, som låg mitt emot nuvarande Stampbron, fanns 1742 en tobaksplantage på över 33 tunnland. Ägare var dåvarande stadsbokhållaren och rådmannen i Göteborg, Lorentz Ekman (1693-1775). Senast 1758 uppförde Ekman på tobaksplantagens område ett ölbryggeri, som blev upphovet till den Prippska etableringen. Ekmans satsning gjordes mycket till följd av sin släktförbindelse med storbryggaren Mårten Williamson. Efter Ekmans död, sålde hans änka Lona Knape år 1783 bryggeriet till Göran Bremberg (1745-1797). Det var då värderat till 2 333 riksdaler. Bremberg dog barnlös 1797, och hans änka, född Christina Norling, fortsatte rörelsen fram till sin död 1827. Samma år ansågs bryggeriet värt över 5 000 riksdaler. Därefter tar den Prippska eran sin början med att det Brembergska bryggeriet år 1828 arrenderades av Johan Albrecht Pripp (1795-1865). Tidpunkt för övertagandet var troligen i februari eller mars 1828, enligt en inlaga till taxeringsmyndigheterna (i sin helhet):12 Roten N, o 57. Uppgift till Taxeringskommittén uti Göteborgs stad för år 1828.Undertecknad har numera arrenderat Bryggeriet av Brembergska Arvingarna under ovanstående nummer, vilket jag först med detta års början tillträtt, har ännu icke därav havit någon förtjenst, men redan fått vidkännas förlust i en nyligen skedd konkurs och hemställer således till respektive Taxeringskommittéers upplysta bedömande huru jag för detta året kan taxeras till någon avgift. (källa)
2. Ätten som via sina släktförbindelser bör ha tillhört Sveriges högfrälse utgår från den äldsta kända medlemmen Tyrner eller Törne (död efter 1292) och från honom är tre söner kända, Filip Törnesson, Törne Törnesson och Mats Törnesson. (källa)
3. Gillingstam var enda barnet till specerihandlaren Ernst Eriksson (1881–1970) och Edit Fredriksson (1893–1978). Han visade tidigt ett starkt intresse för historia och påbörjade redan vid tolv års ålder ett biografiskt lexikon över stormaktstidens generaler, vilket han fem år senare slutförde som ett 268-sidigt enskilt arbete i fjärde ring. Gillingstam studerade historia vid Stockholms högskola och blev 1952 filosofie doktor på den över 800-sidiga avhandlingen Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden: släkthistoriska studier (registerdelen utgiven 1953). Den är fortfarande det stora standardverket för medeltidshistoriker. Avhandlingen var genom sin mycket strikta värdering av källmaterialet i sig en demonstration mot den tendens som då ännu fanns hos kända medeltidshistoriker att utifrån knapphändiga data skapa scenerier eller att ge anekdotartade skildringar stort utrymme. I kontrast till detta är Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden befriad från värdeomdömen och historiska panoramor. Redan som tjugotvååring hade han dock publicerat en drygt femtiosidig och mycket ingående studie över frälsesläkten Slaweka, Medeltidsätten Slaweka. Två år därefter utgavs hans monografi Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia. Han medverkade 1950 i det första numret av Släkt och hävd (utgivare Genealogiska Föreningen, Stockholm) med sin egen antavla. (källa)
4. När Gustav III:s ryska krig inleddes år 1788 deltog von Fieandt först i mindre förpostfäktningar vid Anjala och Kaipias samt var han adjutant åt generallöjtnant Philip von Platen. Därefter invecklades han i anjalaförbundets planer och skrev under förbundsakten. Han förde sedan vidare dessa planer till Savolaxbrigadens stab i Rantasalmi, men möttes inte av någon större framgång. I von Fieandts fall hade hans medverkan till stor del att göra med släktförbindelser då hans kusin, Otto Carl von Fieandt, var en självständighetsman. Vid undersökningskrigsrätten i Heinola framhävde von Fieandt att han inte känt till innehållet i förbundsakten särskilt bra samt förklarar han i ett brev till Johan August Meijerfelt den yngre att han, "hyser andra tänkesätt än utav Anjalaförbundet kunde inhämtas". Även om krigsrätten hade förståelse för hans fall blev han häktad. Krigsrättens ordförande, Hans Leonard Svedenhielm, skrev dock i sin rapport till Meijerfelt att "Det ömmade hela krigsrätten och i synnerhet mig, att taga ett så hårt, men lagligt beslut i anseende till en så hurtig och rask ungdom, som ej insåg sviterna av sin vådeliga commission utan följde förmäns befallning ... han vill ej resa hem till sina föräldrar, nej han önskar endast till sin postering, som ligger i fiendens stundeliga åsyn". (källa)