Släktvapen synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas släktvapen

Släktvapen uttalas släkt|vapen.

Ordformer och varianter av släktvapen

Släktvapen är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet släktvapen

Endast vid två tillfällen har förordningen tillämpats, år 1767, och domarna blev av olika skäl frikännande. Idag tolkas förordningen som att endast adeln har rätt att föra släktvapen med öppen riddarhjälm i sig, medan andra, ofrälse släkter, får föra släktvapen som inte är adligt eller innehåller öppen hjälm. Den slutna hjälmen förekom dock inte under 1700-talet, så "öppen hjälm" skulle kunna betyda riddarhjälm i vid mening.

Vapnet kan vara personligt, användas av en släkt, ett territorium (till exempel ett landskap), en stat, en kommun, en myndighet eller annan juridisk person. Svenska och andra europeiska adelssläkter har alltid vapen, men även många icke-adliga (ofrälse) använder dem. Icke-adligas person- eller släktvapen kallas vanligen borgerliga vapen.

Vissa landskapsvapen har anor som går längre tillbaka än 1560 eftersom de tidigare har använts som sigill. Dessa är Gotlands vapen som är känt från 1280, Dalarnas som är känt från 1525 och Skånes vapen, som från början var Malmös vapen, tilldelat staden av Erik av Pommern 1437 som en del av hans pommerska släktvapen. Dessutom är Egentliga Finlands vapen från 1560 identiskt med hertigdömet Finlands vapen som stadfästes 1557. Norrbotten, som först under 1900-talet började uppfattas som ett eget landskap, fick dock inte sitt landskapsvapen fastställt förrän 1995. Härjedalens status som landskap var också osäker i början och dess sigill som är känt från 1647 fanns inte med bland landskapsvapnen vid Karl X Gustavs begravning. Det var först under 1700-talet som även Härjdalens vapen tog plats bland de övriga landskapsvapnen.

I betydelsen "icke-adlig" används ordet borgerlig inom heraldiken, där borgerligt vapen är termen för ett person- eller släktvapen som inte tillhör en adelsman/adelssläkt.