Släntra Synonymer Betyder Uttal

• strosa

Hur används ordet släntra

1. Folkmassan skingras och en ung man vid namn Gaylord Ravenal släntrar in. Han är en inbiten spelhaj, som driver omkring utan större framgångar eller bekymmer (Jag driver med strömmen). Sheriffen dyker upp och ber honom bestämt avlägsna sig från staden inom tjugofyra timmar. Så fort han har försvunnit springer Ravenal på Andys dotter, Magnolia, och de två blir förtjusta i varandra (I vår fantasi/Låt oss låtsas), men de hinner knappt prata innan sheriffen kommer tillbaka och vill ha med Ravenal till domstolen för en formalitet. Teaterbåtens svarte maskinist Joe har sett allt, och funderar över hur de vita ständigt tycks trassla in sig i saker, och hur lite deras och de svartas problem betyder i det långa loppet (Gamla floden). Samtidigt har Magnolia berättat om sin nya bekantskap för sin väninna Julie, teaterbåtens primadonna, som upplyser hur förrädisk kärleken kan vara (Den man jag fått). Båtens svarta kokerska Queenie tycker, att Julies sång låter som en svart folksång, och förundras över att hon kan den, varpå hela båtens svarta besättning dras in i numret. (källa)
2. På grund av stölderna var han tvungen att ständigt byta arbete. Slutligen anlände han till Los Angeles där han började släntra omkring med sin sadistiske kusin, Angelo Buono, Jr. Bianchi blev imponerad av Buonos fräcka utstyrsel och hans berättelser om att han kunde få vilken kvinna han ville genom att "sätta dem på plats". Buono var en ful man utseendemässigt, emotionellt såväl som intellektuellt. Trots det var han populär bland områdets unga kvinnor och kallade sig själv för "Italian Stallion" (Italiensk Hingst). 1977 kidnappade de ett par unga kvinnor och tvingade dem till prostitution. Men när kvinnorna rymde blev kusinerna rasande och det hela eskalerade till mord. Då de blev gripna i början av 1979 hade de kidnappat, torterat och mördat 10 unga kvinnor. (källa)
3. Två figurer släntrar genom hela föreställningen, ströende vitsar och lustigheter omkring sig. Det är Luft-Kalle och Kol-Jokke, vid premiären spelade av John Liander och Fritz Strandberg. En av visorna slog särskilt bra. Det var sången om Fia Jansson, sjungen av Anna Hofman-Uddgren. Andra kupletter var Ångbåts-Kalle, Feens sång, Kolingarnas nationalsång och Käraste vän min, nog får du brännvin. Revyn blev en stor succé och gick 165 gånger denna första sommar och höst. Stockholmarna rusade till, trots att Dagens Nyheters recensent skrev. (källa)