Smådel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet smådel

1. På ena sidan cm och mm från vänster till höger på nedre halvan, och LONDONtum (= engelska tum) på övre halvan. Den engelska tumskalan indelad i delar ½, ¼, ⅛, ⅟16. På den andra sidan, fortfarande från vänster till höger, med rättvänd text: Undre halvan VERKTUM indelad i delar ½, ¼, ⅛, ⅟16. Övre halvan NYA FOT (1 ny fot = 12 verktum). Det nya består i att foten är indelat i decimaltum  och decimallinjer. Det går alltså 100 decimallinjer på 1 "ny" fot. (Lika lång som en gammal (svensk) fot – det nya var bara den decimala indelningen av smådelarna.) En intressant detalj är att på fotskalan, mellan 50 och 60 decimallinjer, står texten PRIS PER METER som påminnelse om att om man beställde virket efter antal fot, så betalade man per meter. (källa)
2. Benämningen elektron användes första gången 1871 i ett arbete av Wilhelm Eduard Weber om elektricitet i metaller, med betydelsen "elektrisk smådel". Ordet elektron kommer från grekiskan och betyder bärnsten - som laddas när det gnids med vissa material. Begreppet fick dock ingen vidare användning, även om Hermann von Helmholtz 1881 införde en enhetsladdning för mängden elektricitet som en monovalent atom har enligt Faradays lag (Michael Faraday). 1897 upptäckte J Thomson att elektronen var en subatomär partikel när han studerade katodstrålar. Om man antog att strålarnas partiklar hade samma laddning som monovalenta joner, visade avlänkningen i ett magnetfält att dess massa var ungefär 2 000 gånger mindre än väteatomens. Vid samma tid visade Pieter Zeeman och Hendrik Lorentz att partiklar med samma e/m-förhållande kunde förklara Zeemaneffekt i atomspektrum. (källa)
3. Åsikterna om elektricitetens natur var till en början mycket oklara. Robert Boyle tänkte sig elektriciteten som ett klibbigt ämne vilket vid gnidningen strömmade från föremålets porer medan René Descartes och Isaac Newton tänkte sig elektriciteten som osynliga elastiska band som omgav den laddade kroppen. Andra tänkte sig elektriciteten som en egenskap hos den vid gnidningen alstrade värmen. En klar, bärkraftig och på experimentella rön grundad teori framställdes av Benjamin Franklin 1747. Av honom uppfattades elektriciteten som en viktlös vätska, uppbyggd av smådelar som inbördes stötte bort varandra men attraherade av andra material. Där ämnet anhopades uppträdde positiv elektricitet och där ämnet förtunnades negativ elektricitet. Elektriciteten ansågs alltså förekomma i två tillstånd, men endast som ett ämne, den så kallade unitariska teorien. (källa)
4. Genom Nägelis noggranna undersökningar undergick åtskilliga då gängse åsikter på de viktigaste områdena en grundlig omvälvning. Till mikroskopets kännedom bidrog han genom de framstående verken Die Anwendung des Polarisationsmikroskop (1863) och (tillsammans med Simon Schwendener) Das Mikroskop (1865–1867, 2:a upplagan 1877). Av stor betydelse var Nägelis arbete Die Stärkekörner (1858), som innehåller den första framställningen av hans teori om den organiska substansens Molecularconstitution och vari han närmare grundar sin lära om tillväxten medelst Intussusception (i motsats till Apposition) av nya smådelar. I dessa arbeten framträder författarens exakta forskningsmetod parad med stor idérikedom och förmåga att ur de induktiva undersökningarna vinna allmängiltiga lagar. Sin spekulativa tankeskärpa röjer han även i Mechanisch-physiologische Theorie der Abstammungslehre (1884). Ungefär samtidigt utgav han (jämte Albert Peter) Die Hieracien Mittel-Europas (1885–1886), vari detta släktes mellaneuropeiska arter och former utreds. (källa)