Snögräns Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet snögräns

1. Snögränsen ligger på den regnrikare norra sidan vid ca 2 700 meter och på södra sidan vid 3 000 meter. I lägre regioner faller den första snön i oktober och den smälter i juni eller juli. Från bergen strömmar, mest på den norra sidan, en mängd forsande bergbäckar. På flera ställen bildar de höga vattenfall, som i Europa har motsvarigheter bara i Norge. Det högsta är det, som floden Gave de Pau gör i Cirque de Gavarnie med en fallhöjd på 422 meter. Det är samtidigt det högsta i Europa. Pyrenéerna är på båda sidorna åtföljda av yngre bergskedjor. Kalkbergen inom Pyrenéernas bergssystem är rika på grottor. Bergskedjans malmförråd är i allmänhet ringa trots att det finns betydande järnmalmsgruvor. Stenkolslager är huvudsakligen belägna på spanska sidan, medan den franska har flera brunkolsbäddar. Genom naturliga gränser delar man Pyrenéerna i tre avsnitt. (källa)
2. Keor är kraftfulla flygare som kan flyga upp från botten av en dal till bergets snögräns på några minuter. De kan lätt korsa 15–20 kilometer breda dalgångar på drygt en halvtimme och är särskilt skickliga på att glida på bergsvindar. Keor är mycket lekfulla, läraktiga och brukar roa de människor som ser dem genom sina akrobatiska rörelser. Keorna ägnar mest tid åt lek av alla fågelarter. En stor del av deras vardag går åt till att leka för att dels stimulera sin smarta hjärna och dels för att knyta starka band till familjemedlemmarna. (källa)
3. Thoroddsens stora gärning som forskare är, att kartlade stora delar av Islands dessförinnan aldrig av människofot trampade ödemarker, fann och uppvisade de isländska flodernas källor, mätte och fastställde fjällens snögräns, undersökte jöklarna och deras förändringar även i äldre tid, med stöd av litteraturens uppgifter, utrönte Islands geologiska byggnad och särskilt bildandet av dess vulkaner samt påvisade de märkliga kupolvulkanerna och de kraterlösa, långsträckta sprickvulkanerna, vidare fastställde det inbördes åldersförhållandet mellan basalten och palagonittuffen, ådagalade surtarbrandslagrens samtidighet och beskrev isförhållandena på fjällen samt uppvisade äldre vattenlinjer, då havet stod vida högre än i nuvarande tid. Hans studier omfattar emellertid även Islands historia, och han utgav i populär form en god översikt av de nyare strömningarna i den europeiska kulturen (i "Eimreiðin", 1910). Köpenhamns universitet gav honom 1894 hedersdoktorstitel, och 1902 fick han professors titel. Han var ledamot av många lärda sällskap i in- och utlandet. Svenska Vetenskapsakademien tilldelade honom, i likhet med Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Geografisk Selskab där samt de geografiska sällskapen i Paris och New York, guldmedalj. (källa)