Sockenvis Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sockenvis

1. Ostskatt var en av de skatter, som i Härjedalen motsvarade grundskatterna i andra landskap i Sverige. Fastän ostskatten, sedan den förvandlats till penningar, inräknades i mantalsräntan, hade den dock karaktären av tionde genom delningen i tre lika delar mellan kronan, kyrkan och sockenprästen. Den kallades också av gammalt tionde- eller skatteost. Av ålder hade den erlagts i ost, och som regel gällde, att den skulle i värde motsvara en dags mjölkning av alla bondens mjölkande boskap årligen om sommaren, då den mjölkar bäst. Osten tillverkades under tiden från vårfrudagen till midsommar, då kronofogden kom för att mottaga och väga den sockenvis samt fördela den så, som ovan är nämnt. Sedan vid tiondesättning i Överhogdals socken under 1820-talet en bestämd skattegrund vunnits, näml. en mjölkko för varje "trög" med en avkastning av 1½ kanna mjölk, motsvarande ½ skålpund ost, varav kronans andel 1/6 skålpund, kom vid efter hand skeende skatteregleringar ostskatten att beräknas i penningar och inlagd i mantalsräntan. (källa)
2. I varje domsaga fanns en sockenvis vald elektorsförsamling, som var och en utsåg en representant för bondeståndet till lantdagen. Antalet lantdagsmän var 1809 i Borgå 30 stycken, och 59 stycken 1877. Talmannen utsågs av Finlands storfurste. (källa)
3. I sin doktorsavhandling skriver Furuskog om de värmländska järnbruken (1924). Det är en känd kulturgeografisk studie över Värmland som helhet, med inriktning på järnbruken fram till 1924. Boken börjar med en naturgeografisk översikt, berggrund och malmer, jordarter, sjöar etc. Industri fram till 1924 finns redovisad sockenvis. Varje socken beskrivs med karta på gårdars ursprung sedan 1540 års jordebok. (källa)
4. Redan i de gamla landskapslagarna föreskrevs obligatoriskt understöd på landsbygden för inträffade eldsvådor, så kallad brandstod. I städernas gillesväsen förekom på liknande sätt brandstod. Från 1770 organiserades brandstod sockenvis i Sverige, och från 1800-talets mitt intensifierades inrättandet av brandstodsföreningar i takt med att städerna växte. Den lagstadgade obligatoriska brandstoden upphävdes 1908 i Finland. Det första finska allmänna brandförsäkringsbolaget var Brandförsäkringskontoret som grundades 1816. Dess verksamhet upphörde med Åbo brand 1827. Vid 1800-talets slut verkade tre allmänna brandförsäkringsbolag i Finland, det 1832 grundade Städernas allmänna brandstods bolag i Finland (föregångare till Sampo-Tarmo), Finska brandstodsbolaget för landet (föregångare till Aura-bolagen) från 1857, och Städernas i Finland brandstods bolag för lösegendom, som instiftades 1871. 1881 tillkom det första inhemska brandförsäkringsaktiebolaget, Fennia. Obligatorisk brandförsäkring stadgades i Finland 1933 i lagen om försäkringsavtal. (källa)