Soda Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet soda

1. Den vanligaste typen av glas är silikatglas (även kallat sodaglas) som framställs med kiseldioxid som glasbildare, soda (natriumkarbonat) som flussmedel och kalksten (kalciumkarbonat) som stabilisator. Med pottaska (kaliumkarbonat) som flussmedeli stället för soda får man kaliglas (kaliumkalkglas, bömisk kristall, lättkristall), ett mjukare och mer svårsmält glas, samtidigt som det är mer motståndskraftigt mot kemiska angrepp. Buteljglas är ett enklare glas, som förorenats av järn- eller kopparoxid (ger grön färgton) eller manganoxid (ger brun färgton). (källa)
2. Råmaterialet till en vanlig form av glasmassa består av sand (59 %), soda (18 %), dolomit (15 %), kalksten (4 %), nefelin (3 %) och sulfat (1 %). Förhållandet mellan de olika beståndsdelarna varierar beroende på vad glaset ska användas till, om det ska vara lättflytande eller "kallt", det vill säga trögflytande och lättare att jobba med, och dess övriga egenskaper. När man framställer färgat glas, kan man också tillsätta olika metalloxider, eller andra kemikalier som fosfat, selen eller guld. (källa)
3. Efter behandling med lut måste laven sköljas grundligt i vatten. (Jämför lutfisk.) Luten tillreddes traditionellt av björkaska från spisen (pottaska), men modernare kan man använda natriumkarbonat (soda), Na2CO3, kaliumkarbonat, K2CO3 köpt i färghandeln eller kokbokens "bikarbonat" (egentligen natriumvätekarbonat, NaHCO3). (källa)
4. Det vanligaste råmaterialet till washi är bast från kozo, pappersmullbärsträd (Broussonetia papyrifera), men även andra träd kan användas. Skott från kozo skärs i halvmeterlånga bitar och barken ångas av, den mörka ytterbarken avlägsnas och innerbarken torkas. När det är dags att tillverka pappersmassa, läggs barken i blöt över natten och kokas sedan med pottaska eller soda som hjälper till att lösa upp stärkelse, fett och garvämnen. Efter noggrann sköljning i kallt vatten skiljs fibrerna åt med hjälp stampverk eller klubbor. (källa)
5. Luten till lutfisk är en vattenlösning av kalciumhydroxid och natriumkarbonat (soda). När kalciumhydroxid används som tillsats till livsmedel betecknas den med E-nummer E 526. (källa)
6. Sodavatten är en beteckning för olika typer av vatten, vilka har det gemensamt att de innehåller en naturlig eller tillsatt mängd natriumkarbonat (även kallat soda). (källa)
7. När det används som pigment inom måleriet kallas färgämnet ibland för florentinlack eller florentinerlack. Det har då formen av ett färglack som framställs genom att man sätter ett avkok på koschenill till nyss fällt aluminiumhydroxid samt tvättar ur och torkar fällningen. Man kan också koka koschenill med alunlösning och fälla extraktet med soda eller pottaska. Florentinlack utskeppades förr huvudsakligen från Florens (därav namnet) och har vanligen utseendet av små toppformiga, lätta korn, vilka bör ha djup röd färg och vara lätt rivbara till ett fint pulver. Ju mera aluminiumoxid varan innehåller, dess sämre är den. En sådan sämre sort kallas kugellack och är vanligen ljusare till färgen, såvida inte färgämnet blivit förfalskat med krapp eller färnbock. Namnet florentinerlack kan även syfta på andra röda färglacker. (källa)
8. Under 1800-talet associerades vanligtvis ordet "kelp" med de havsalger som användes för framställning av soda (natriumkarbonat). (källa)
9. Ytterligare kemikalier vars efterfrågan ökade runt samma tid är natriumkarbonat (även kallad kalcinerad soda eller enbart soda) och även kaliumkarbonat (även kallad pottaska). Dessa båda används till bland annat glas, tvål och textil varför de var högt eftertraktade runt denna tid. Ämnena framställdes huvudsakligen från träd men den kraftiga efterfrågan resulterade i att träden blev färre. Detta var ett stort problem bl.a. i England där man var tvungen att byta källa till sjögräs, att importera utifrån landet ansågs för dyrt. (källa)
10. Krom upptäcktes 1797 av Louis Nicolas Vauquelin i ett blykromatmineral. 1798 lyckades han första gången framställa rent krom genom reduktion av dikromtrioxid med träkol. Sitt namn fick ämnet på grund av de starka färgerna hos dess kemiska föreningar. Metoden att framställa krom genom rostning av kromit med soda upptäcktes kort därefter, men det var först sedan Henri Moissan 1893 framställt krom i en elektrisk ugn genom reaktion mellan dikromtrioxid och kol och Hans Goldschmidt 1898 utfört aluminotermisk reduktion av dikromtrioxid som en storskalig kromutvinning kunde starta. (källa)