Sorgehus Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sorgehus

1. Likdansen och leken skapar sammanband mellan de två begreppen Likstuga och Lekstuga. Man brukade p.g.a. dansen och leken varna om att trakten ibland riskerar att göra sorgehuset till lekstuga. Eftersom lik på Bjuråkersmål heter leck och likvakan Leckstuga menade man att uppkomsten av nuvarande Lekstugan varit beroende av den hedniska traditionella likstugan alltså likvakan. (källa)
2. Första svaret på Strindbergs artiklar kom i Karlstads-Tidningen där Mauritz Hellberg skrev att Strindbergs angrepp berodde på avundsjuka. Nästa svar kom från litteraturkritikern Fredrik Böök som skrev att en Strindbergsstaty borde avbilda en man "som tänker med inälvorna och vrider sig i sina kval". Hedin skrev "Likt schakalen föredrar han lik, men går även på levande, om de icke bitas. Ja, det är synd om honom! Man går förbi hans bostad här i Stockholm med känslan av att passera ett sorgehus, där båren redan står bäddad." På Strindbergs sida ställde sig kulturpersonligheter som Bengt Lidforss, Hans Larsson, John Landquist och Erik Hedén - de flesta av dem som försvarade honom hade anknytning till socialdemokratin och skrev i rörelsens tidningar, men inte alla: Landquist, som var en av de första som insåg stridens principiella betydelse, var liberal voluntarist. På Heidenstams och Hedins sida framträdde främst Fredrik Böök och Per Hallström, statsvetaren och högerriksdagsmannen Rudolf Kjellén hävdade i två artiklar att "ligapojken" Strindberg stod för det förkrympta och avundsamma och att han "mot sitt eget folks själ begår den synd för vilken ingen förlåtelse gives" medan Hedin var en "riddarpojke" i förbund med det djärva och nyskapande i nationen och i det nya århundradet. Denna typ av tolkningar pekade direkt fram mot Bondetåget 1914. (källa)
3. Gravölet hölls ofta i sorgehuset och var ett större kalas, ibland liknande ett bröllop, där även gästerna hade tagit med förning. Efter återkomsten från kyrkan blev deltagarna bjudna på glögg eller brännvin med bröd. Den egentliga måltiden hölls på kvällen och inleddes med kort andakt. Vid bordet fanns en plats reserverad för den döde och prästen eller klockaren höll tal. Ett storslaget gravöl ansågs hedra den avlidne och man fick gärna roa sig. Ibland slutade gravölet med dans. (källa)