Spannmålshandlare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet spannmålshandlare

1. Magasinet arrenderades senare av spannmålshandlaren Johan Bengtsson, troligen från slutet av 1880-talet. Bengtsson köpte magasinet 1899. Efter hans död 1918 hyrdes magasinet ut till olika spannmålshandlare, under 1940-talet till Lantmännens centralförening. Johan Bengtsson två döttrar testamenterade magasinet till Stiftelsen Vara församlingshem 1947 respektive 1951 och själva magasinsbyggnaden blev museum, men förföll gradvis I början på 1980-talet upprustades magasinet och det blev byggnadsminne 1987. Det ägs fortfarande av Stiftelsen Vara församlingshem, medan Vara hembygdsförening svarar för dess skötsel. (källa)
2. I slutet av 1860-talet uppförde spannmålshandlaren Petter Olsson, konsul Olsson, magasinsbyggnader i hörnet Östergatan-Kvarngatan. I brist på andra lokaler höll Evangeliska Fosterlandsstiftelsen andaktsstunder i en av magsinslokalerna. (källa)
3. På 1880-talet började handskomakeriet att koncentreras till området kring Kumla station. Redan på 1870-talet fick dock Kumla sin huvudgata, Hagendalsvägen genom att en spannmålshandlare Hagendal lät bygga vägen för att bönder i norra och nordvästra delen av socken inte skulle behöva passera konkurrenten Fosselius och Bergöö då de skulle sälja sin spannmål. Då fanns ingen bebyggelse vid vägen, den förste att uppföra ett hus vid vägen var en smed Öhlin, på samma plats där Oskar Lithell senare byggde sitt affärshus. En plankarta över samhället upprättades 1884 och 1885 antogs en brandstadga. (källa)
4. Hans Lenman, köpman i Stockholm, född 1683 eller 1684, död 1739 i Stockholm. Enda son till lärftskrämaren Hans Mattsson och Anna Kihl. Vann burskap som spannmålshandlare i Stockholm 3 november 1704. Gift med Märta Kohl, (1691–1734), dotter till mässingsslagaren Heinrich Kohl och Märta Pihl. (källa)
5. Genom näringsfrihetsförordningen 1864 blev det tillåtet att driva handel även utanför städerna och stationen i Vara började locka handlare och näringsidkare av olika slag som bosatte sig i Vara. Framförallt var det dock spannmålshandlare som kom till Vara för att köpa upp säd av traktens bönder för att sedan exportera det vidare. Ett flertal köpmän öppnade också butiker i Vara och efter ett tag växte även små industrier, som tegelbruk och bryggerier, upp. Det fanns under en tid hela sexton spannmålsmagasin i Vara. (källa)
6. Erik Gjörloff var son till timmermästaren Mattias Eriksson, barnfödd i Danmark, men nämns redan 1744 med namnet Gjörloff. Han blev före 1753 bodbetjänt i Landskrona och 1763 borgare och handelsman där. Redan 1769 var han Landskronas främste spannmålshandlare. Troligen hade hans giftermål 1764 med Sara Lovisa Tauson, vars mor sammanlevde med Arvid Schauw, stor betydelse för hans affärsverksamhet. Under det ekonomiska uppsvinget i samband med Amerikanska frihetskriget blev Gjörloff Skånes störste redare. Han ägde då sex av Landskronas tio fartyg och 75 procent av det sammanlagda lästetalet för fartygen. Han seglade på Medelhavet, Portugal och Irland och försåg stora delar av Skåne med importvaror. Från 1766 drev han även en tobaksfabrik i Landskrona och från 1775 en stärkelse- och puderfabrik vid Erikstorp norr om staden. Han drev även ett såpbruk. Sedan hans svåger Johan Jürgen Mildahn 1785 avlidit övertog han Landskronas sockerbruk efter denne. Gjörloff återupprättade även Landskronas skeppsvarv som under Schauws tid kommit på obestånd. Han inköpte 1769 Simontorps säteri men sålde det redan efter några år. Under några år på 1770-talet innehade han även Landskronas apotek och uppges på äldre dagar ha ägt närmare en tredjedel av Landskrona. Han var vid riksdagen 1778–1779 representant för Landskrona och fick 1779 direktörs titel. (källa)