Specialistutbildning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet specialistutbildning

1. Gynekologi (Från grekiskans: γυναικολόγος "kunskap om kvinnan" ), inom medicinen den specialitet som studerar sjukdomar i kvinnans könsorgan, exempelvis livmoder, vagina och äggstockar. Gynekolog är en läkare med specialistutbildning inom gynekologi. Gynekologi utgör tillsammans med obstetrik verksamhetsområdet kvinnosjukvård och de flesta gynekologer är även obstetriker. (källa)
2. En psykiater är en läkare med specialisering inom psykiatri. En psykiatrisjuksköterska är en sjuksköterska med specialistutbildning inom psykiatrisk omvårdnad. Även grundutbildade sjuksköterskor arbetar inom psykiatrin. Skötare är personal med tjänstegrad motsvarande undersköterska i kroppssjukvården (somatisk vård). En yrkeskategori inom psykiatrisk vård som numera fasats ut är förste skötare, även om enstaka personer som tidigare fått denna tjänstegrad fortfarande är verksamma inom psykiatrin. De är skötare med kompletterande utbildning och utökat ansvar, så som medicinhantering. I de flesta psykiatriska verksamheter arbetar även kuratorer med psykosocialt behandlingsarbete, vilket innebär stödsamtal med patienter och anhöriga, information och stöd i kontakt med myndigheter samt utredningar, till exempel psykosociala aspekter i en barnpsykiatrisk utredning. (källa)
3. En anestesiolog, även kallad narkosläkare, har specialistutbildning om hur man använder bedövningsmedel (exempelvis ryggbedövning) och andra anestesitekniker (inte minst sövning). Utbildningen lägger även tonvikt på att behärska och upprätthålla patienters ventilation (andning) och cirkulation. Förutom att vara ansvarig för anestesi under kirurgi och andra ingrepp och undersökningar, inbegriper arbetsområdet även akutvård utanför sjukhus (såsom läkarbemannad ambulans och ambulanshelikopter), intensivvård, smärtlindring samt hyperbarmedicin. (källa)
4. Neurologi är en gren av medicinen som behandlar sjukdomar i nervsystemet. Dock kan begreppet även mena på studiet av nervsystemet i helhet. En läkare som är specialist i området kallas för neurolog och är utbildad för att diagnostisera, behandla och hantera patienter med neurologiska sjukdomar. Många neurologer är inblandade i klinisk forskning, kliniska prövningar men även grundforskning och kallas för neuroforskare. Psykologer kan genomgå en specialistutbildning och då bli neuropsykologer. (källa)
5. Vid universitet brukar odontologin antingen ligga som egen fakultet eller som en institution under den medicinska fakulteten. I länder där vård av munhåla av tradition legat som en specialistutbildning för läkare (då tandläkare som profession ej existerat) kallas detta område oftast för stomatologi. (källa)
6. Flera yrkeskategorier arbetar inom primärvården: läkare, psykologer, sjuksköterskor, medicinska sekreterare, barnmorskor, sjukgymnaster, undersköterskor,arbetsterapeuter, kuratorer och logopeder. Läkarna är utbildade i allmänmedicin och sjuksköterskorna har ofta en specialistutbildning till distriktssköterska. (källa)
7. Sedan 1992 driver Sveriges psykologförbund en treårig specialistutbildning för psykologer. Specialistbehörighet går att få inom områdena klinisk psykologi, pedagogisk psykologi samt arbets- och organisationspsykologi. Psykologer som fullgör specialistutbildning har under tjänstgöring titeln ST-psykolog. (källa)
8. En rättsläkare eller rättsmedicinare är en läkare som har genomgått specialistutbildning i rättsmedicin. En rättsläkare utförättsmedicinska obduktioner på uppdrag av polismyndigheterna och biträder dessa vid identifiering av avlidna. Rättsläkaren gör även kroppsundersökningar av levande personer som till exempel varit utsatta för eller gjort sig skyldiga till misshandel eller sexuella övergrepp. Rättsläkaren medverkar i brottsplatsundersökningar och uppträder som sakkunnig i domstol. Dessutom avger rättsläkaren yttranden i komplicerade ärenden som rör skador och hur dessa uppkommit. (källa)
9. Tandläkare erhåller legitimation efter avslutad grundutbildning. Endast en begränsad minoritet väljer att genomgå specialistutbildning eftersom detta inte krävs för vanligt tandläkararbete utan endast för dem som vill inrikta sig mot specialområden som exempelvis oral kirurgi. Specialisttjänstgöringen pågår för tandläkare tre till fyra år efter grundutbildningen, vilket är en kortare period jämfört med läkarna och förklaras av att tandläkarna redan är inriktade mot ett område, nämligen munhåla och dess angränsande vävnader. Ett ytterligare krav är att tandläkaren måste ha arbetat kliniskt i minst två år innan det är möjligt att påbörja en specialistutbildning. (källa)